Äntligen! Semester!
Borde ju vara början av mitt första blogginlägget på semestern. Men jag vet inte jag.... Ordet semester förknippas gärna med hängmatta, läsa bok, lugn och ro, sovmorgon, kvällsdopp och sådana saker.
Men... semester med 3 små barn blir liksom ingen semester på det sättet. Det blir semester på ett annat sätt, det håller jag med om. Fast det är just semester på det första sättet som jag verkligen skulle behöva. Hängmatta, läsa bok, lugn och ro, sovmorgon, kvällsdopp...
Med 3 små barn är det väldigt skönt att ha ett jobb att gå till. För det är faktiskt jobbigare att vara hemma än att vara på jobbet.
Jag har varit helt slut den senaste tiden. En kollega frågade om jag var gravid men det kan jag inte skylla på...
En möjlig förklaring är att luften gått ur. Att när Benjamin väl började äta så gav jag efter för all den uppdämda tröttheten som låg i att han inte åt. Fast i ärlighetens namn så vet jag inte hur mycket sanning det ligger i det. Det är kanske bara en konstruktion.
En annan möjlig förklaring är att det är svårt att jobba deltid. Att slitas mellan olika fokus och aldrig riktigt känna att man räcker till varken på jobbet eller hemma. Fast i ärlighetens namn så vet jag inte hur mycket sanning det ligger i det heller. Man blir ju ändå aldrig riktigt klar, varken på jobbet eller hemma.
Jag kanske lider av järnbrist. Ska lämna blod snart, då får jag reda på det. Fast i ärlighetens namn så vet jag inte hur mycket sanning det ligger i det. Jag har aldrig haft järnbrist tidigare.
Nej, det är nog bara så att det är väldigt mycket barn just nu. Jag klagar egentligen inte. Jag bara säger som det är. Det är skitjobbigt med barn! Emellanåt så jobbigt att jag ibland tänker att det är därför många barn är långa dagar på förskolan - för att det är lättare för föräldrarna. För att möta min egen trötthet och otillräcklighet som förälder är definitivt den största utmaningen jag haft i mitt liv.
Men som sagt, jag klagar inte. Det ska bli härligt ändå. Med semester. Att skrota tillsammans med barnen och familjen. Och någon sovmorgon ska vi väl se till att jag får också...
Och Benjamin sätter ju guldkant på alla dagar genom sitt allt mer frimodiga knaprande på sina torra, spröda kakor och kex.
torsdag 27 juni 2013
måndag 24 juni 2013
Kladd har sin tid...
Visst äter han.
Övar och övar.
Men man får vara på sin vakt. För ännu roligare än att äta är att flytta saker (mat) från ett ställe till ett annat. Till exempel hälla skålen med kaksmulor i tallriken med spaghettit (just det, spaghetti i singularis). Eller hälla vattnet i skålen med kaksmulor. Eller spaghettit i glaset med vatten. Eller blanda vatten och filmjölk genom att hälla fram och tillbaka mellan muggarna. (Det är jätteroligt!!!!) Eller lägga pappret som vi torkat upp med i skålen med kaksmulor. Eller en stor sten i glaset med filmjölk...
Därför blir det till att börja med antingen glas eller tallrik. Eller mat utan tallrik. Men Benjamin har också börjat vilja ha allt vad alla andra har. Och det vill vi ju ge honom. Så det brukar ofta bli väldigt många olika sorters mat hos Benjamin. I små skålar. Eller på en tallrik. Och så slutar det i en enda röra alltihopa...
Ja ja... allt har sin tid. Att kladda har sin tid och bordsskick har sin tid. Smutsiga golv har sin tid och rena golv har sin tid. Kaksmulor har sin tid och annan mat har sin tid.
Nappflaskan har definitivt haft sin tid. Men den tiden är över nu. Halleluja!
Övar och övar.
Men man får vara på sin vakt. För ännu roligare än att äta är att flytta saker (mat) från ett ställe till ett annat. Till exempel hälla skålen med kaksmulor i tallriken med spaghettit (just det, spaghetti i singularis). Eller hälla vattnet i skålen med kaksmulor. Eller spaghettit i glaset med vatten. Eller blanda vatten och filmjölk genom att hälla fram och tillbaka mellan muggarna. (Det är jätteroligt!!!!) Eller lägga pappret som vi torkat upp med i skålen med kaksmulor. Eller en stor sten i glaset med filmjölk...
Därför blir det till att börja med antingen glas eller tallrik. Eller mat utan tallrik. Men Benjamin har också börjat vilja ha allt vad alla andra har. Och det vill vi ju ge honom. Så det brukar ofta bli väldigt många olika sorters mat hos Benjamin. I små skålar. Eller på en tallrik. Och så slutar det i en enda röra alltihopa...
Ja ja... allt har sin tid. Att kladda har sin tid och bordsskick har sin tid. Smutsiga golv har sin tid och rena golv har sin tid. Kaksmulor har sin tid och annan mat har sin tid.
Nappflaskan har definitivt haft sin tid. Men den tiden är över nu. Halleluja!
söndag 23 juni 2013
Smulor på skeden
Han är ju för rolig, vår lille hjälte! I helgen åt han frivilligt med sked för första gången. Och vad tror ni att han åt? Jo, kaksmulor såklart!
Våra invanda hjärnor tänker ju att man äter gröt, potatis eller möjligen jordgubbstårta med sked. Men så tänker inte Benjamin. Han gillar torra, spröda konsistenser och då är det klart att det blir det första han äter med sked också.
Det har ju inte gått så bra med sked tidigare. Förra sommaren gjorde vi en intensivträning med sked som gick fullständigt åt pipsvängen. Efter det har vi haft en teori om att när Benjamin väl börjar äta så kommer det inte ske med hjälp av någon annan och inte med hjälp av sked. Och med facit i hand kan vi konstatera att vi hade helt rätt!
Här är vårt tredje bidrag till årets bästa film: Benjamin äter kaksmulor med sked.
Benjamin trillade för övrigt idag och fick två rejäla hack i läppen. Det sprutade blod som det ju gör när det blöder just från läppen. Det verkar tack och lov inte som det påverkade matlusten för på eftermiddagen blev det en dubbeldigestive med smör emellan.
Våra invanda hjärnor tänker ju att man äter gröt, potatis eller möjligen jordgubbstårta med sked. Men så tänker inte Benjamin. Han gillar torra, spröda konsistenser och då är det klart att det blir det första han äter med sked också.
Det har ju inte gått så bra med sked tidigare. Förra sommaren gjorde vi en intensivträning med sked som gick fullständigt åt pipsvängen. Efter det har vi haft en teori om att när Benjamin väl börjar äta så kommer det inte ske med hjälp av någon annan och inte med hjälp av sked. Och med facit i hand kan vi konstatera att vi hade helt rätt!
Här är vårt tredje bidrag till årets bästa film: Benjamin äter kaksmulor med sked.
Benjamin trillade för övrigt idag och fick två rejäla hack i läppen. Det sprutade blod som det ju gör när det blöder just från läppen. Det verkar tack och lov inte som det påverkade matlusten för på eftermiddagen blev det en dubbeldigestive med smör emellan.
lördag 22 juni 2013
En vecka med fast föda.
Nu är det precis en vecka sedan Benjamin började äta fast föda! Han föredrar fortfarande torra, spröda konsistenser men nu äter han också kex med ganska mycket smör på och wafers med fyllning.
Han blir mer och mer nyfiken på annan mat. Idag läppjade han på en äggula till exempel...
Så ökar han takten också! Ett digestivekex med smör på tog idag bara ca fem minuter jämfört med den halvtimme det tog att äta det första kexet för exakt en vecka sedan...
Han både skrattar och gråter på kvällarna när han får sin efterlängtade näringsdryck i muggen. Den är efterlängtad men inte särskilt saknad tror jag. Jag tycker mig nämligen se en plirande stolthet i Benjamins ögon när han äter tillsammans med oss andra.
Han blir mer och mer nyfiken på annan mat. Idag läppjade han på en äggula till exempel...
Så ökar han takten också! Ett digestivekex med smör på tog idag bara ca fem minuter jämfört med den halvtimme det tog att äta det första kexet för exakt en vecka sedan...
Han både skrattar och gråter på kvällarna när han får sin efterlängtade näringsdryck i muggen. Den är efterlängtad men inte särskilt saknad tror jag. Jag tycker mig nämligen se en plirande stolthet i Benjamins ögon när han äter tillsammans med oss andra.
fredag 21 juni 2013
Med smör på!
Glad midsommar!
Idag har Benjamin ätit Digestivekex med smör på! Digestivekex är ju en "gammal" favorit, men med smör på har han han ratat dem- fram till idag! Just smöret har en viktig roll - det är nämligen det första kletiga som Benjamin äter och så är det ju både nyttigt, kaloririkt och gott, eller hur?
Och druckit en hel mugg med filmjölk. Och lite annat smått och gott. Någon sill blev det ju förstås inte, inte någon jordgubbe eller glass heller. Pop-corn däremot fick han nog i sig några stycken, han tittade faktiskt mer på alla kusinerna som vräkte i sig popcorn än på filmen...
Idag har Benjamin ätit Digestivekex med smör på! Digestivekex är ju en "gammal" favorit, men med smör på har han han ratat dem- fram till idag! Just smöret har en viktig roll - det är nämligen det första kletiga som Benjamin äter och så är det ju både nyttigt, kaloririkt och gott, eller hur?
Och druckit en hel mugg med filmjölk. Och lite annat smått och gott. Någon sill blev det ju förstås inte, inte någon jordgubbe eller glass heller. Pop-corn däremot fick han nog i sig några stycken, han tittade faktiskt mer på alla kusinerna som vräkte i sig popcorn än på filmen...
 |
| Med smör på!!! |
torsdag 20 juni 2013
Måltid
Samma vecka som Benjamin började äta kom ett nytt nummer tidskriften Pilgrim (tidskrift för andlig vägledning) i vår brevlåda. Jag kunde inte annat än att le när jag såg titeln: "Måltid"!
Jag fastnade för en artikel som hette "En varje dag upprepad högtid. I måltiden blottas allt det gåtfulla, men oersättliga i tillvaron." Hängde du med? Tänkte väl det... Läs en gång till! Läs långsamt! Ett ord i taget!
Artikeln ger uttryck åt det andliga, det djupt existentiella som finns i måltiden. Och när jag sätter in texten i sammanhanget att Benjamin äter växer perspektiven.
Jag ska citera några stycken ur artikeln. Till er som är ovana vid andlig läsning vill jag säga att det är ett annat sätt att läsa än vad vi är vana vid. Huvudsyftet är inte att komma igenom texten, inte att förstå, inte att lära sig, inte att komma ihåg och inte ens att kunna återge vad man läst. Andlig läsning är att låta sig fyllas av orden och upptäcka på vilket sätt de berör en.
Man behöver inte läsa allt. Det är en tröst för alla oss trötta småbarnsföräldrar (och alla andra trötta människor också för den delen). Ett par ord eller en mening räcker. Mer än så hinner eller orkar vi inte. Mer än så behövs inte. Det ger näring åt själen i alla fall.
Prova!
En sak till förresten. Läs långsamt. Läs gärna fler gånger. Läs och begrunda: Du har hela midsommarhelgen och hela livet på dig!
"I måltiden förenas vi rent materiallt med allt som var överallt och som blir överallt. De jordiska landskapen stiger in i vårt eget anatomiska oöverblickbara landskap... Och endast så, genom måltiden, ges oss förmågan att andas, att leva, att tänka och att tacka."
"Ingen måltid är en angelägenhet enbart för de kroppsliga vävnaderna. Måltiden är ett möte mellan allt det som vi vet om och allt det som vi ingenting vet om..."
"Varje enskild måltid är rotad i evigheten och sträcker sig ut i samma evighet."
"Måltiden ger vår hjärna möjlighet att tänka, vårt hjärta att slå, vår själ att förnimma, förnimmelser av liv och glädje och av lidande och död."
"Medvetenheten ger matbiten ett värde utöver näringsvärdet."
Citat ur: "En varje dag upprepad högtid. I måltiden blottas allt det gåtfulla, men oersättliga i tillvaron." av Tito Colliander. Pilgrim nr 2:2013
Jag fastnade för en artikel som hette "En varje dag upprepad högtid. I måltiden blottas allt det gåtfulla, men oersättliga i tillvaron." Hängde du med? Tänkte väl det... Läs en gång till! Läs långsamt! Ett ord i taget!
Artikeln ger uttryck åt det andliga, det djupt existentiella som finns i måltiden. Och när jag sätter in texten i sammanhanget att Benjamin äter växer perspektiven.
Jag ska citera några stycken ur artikeln. Till er som är ovana vid andlig läsning vill jag säga att det är ett annat sätt att läsa än vad vi är vana vid. Huvudsyftet är inte att komma igenom texten, inte att förstå, inte att lära sig, inte att komma ihåg och inte ens att kunna återge vad man läst. Andlig läsning är att låta sig fyllas av orden och upptäcka på vilket sätt de berör en.
Man behöver inte läsa allt. Det är en tröst för alla oss trötta småbarnsföräldrar (och alla andra trötta människor också för den delen). Ett par ord eller en mening räcker. Mer än så hinner eller orkar vi inte. Mer än så behövs inte. Det ger näring åt själen i alla fall.
Prova!
En sak till förresten. Läs långsamt. Läs gärna fler gånger. Läs och begrunda: Du har hela midsommarhelgen och hela livet på dig!
"I måltiden förenas vi rent materiallt med allt som var överallt och som blir överallt. De jordiska landskapen stiger in i vårt eget anatomiska oöverblickbara landskap... Och endast så, genom måltiden, ges oss förmågan att andas, att leva, att tänka och att tacka."
"Ingen måltid är en angelägenhet enbart för de kroppsliga vävnaderna. Måltiden är ett möte mellan allt det som vi vet om och allt det som vi ingenting vet om..."
"Varje enskild måltid är rotad i evigheten och sträcker sig ut i samma evighet."
"Måltiden ger vår hjärna möjlighet att tänka, vårt hjärta att slå, vår själ att förnimma, förnimmelser av liv och glädje och av lidande och död."
"Medvetenheten ger matbiten ett värde utöver näringsvärdet."
Citat ur: "En varje dag upprepad högtid. I måltiden blottas allt det gåtfulla, men oersättliga i tillvaron." av Tito Colliander. Pilgrim nr 2:2013
onsdag 19 juni 2013
Berättelsen om när Benjamin började äta!
Det var i lördags det hände alltså. På dag nummer 10 av flaskavvänjningen som inneburit att han fått minimalt med mat i flaskan och därför "varit tvungen" att äta på annat sätt.
Vi hade lyckats balansera på den sköra linan! Benjamin hade under 9 dagar tydligen fått i sig tillräckligt mycket för att hålla orken och humöret uppe men samtidigt tillräckligt lite för att vara så motiverad att han vågade stoppa mat i munnen. Det är alltså ingen slump att han börjar äta just nu - det vill jag ju gärna poängtera!
I lördags var vi på väg till farmor! Halvvägs till farmor bor mormor och morfar (som inte var hemma). Vi hade beställt lite förmiddagsfika där, mest för att vi behövde en paus men också för att vi så gärna ville att mormor skulle få se Benjamin dricka ur en mugg.
Nu var han inte så intresserad av att drick ur mugg utan mer intresserad av att köra runt i deras Bobby-car. I ett obevakat ögonblick körde han dessutom långt ut på gatan utanför deras hus. När mormor kom in i trädgården med honom igen tog hon honom i famnen och gav honom ett Digestive-kex. Så satt vi där och njöt i solen en stund medan flickorna lekte bredvid.
Där och då, i mormors trygga famn, tog Benjamin det stora steget och började äta. Efter ett tag visade mormor mig ett halv kex - den andra halvan av kexet fanns inte någonstans. Benjamin hade inte spottat, inte kväljts och inte kräkts. Bara tuggat, mosat, finfördelat och svalt!
Då tog jag honom i mitt knä och såg själv hur han med sin lilla ovana mun bet små bett. Efter en lång stunds bearbetning hörde jag honom svälja. Då kom tårarna! Stilla tårar från en väldigt glad mamma med en väldigt modig Benjamin i famnen.
Så, på ett ögonblick, var den magiska stunden borta! Missförstå mig inte - jag var fortfarande överväldigad, upprymd och glad. Men det var som det sattes ett bortre parentestecken kring den här onormala perioden av enbart nappflaska. Att äta är ju så normalt och trots att det är lång väg kvar för Benjamin att äta som en normal 3-åring så hade vi ändå kommit ur det här omogna fasen med nappflaskan. Ordningen var återställd och trots att jag varje dag förundras över att han äter så känns det samtidigt som att det aldrig varit på något annat sätt...
En stund efter denna lokala världshändelse var det dags att sätta fart mot farmor igen. Vi packade in oss i bilen, tog för säkerhets skull med några kex och sa hej då till mormor!
Hej då mormor! - Se här vår andra nominering till årets bästa film!
Under de följande timmarna i bilen fortsatte Benjamin sitt noggranna knaprande, omsorgsfulla bearbetade och ovana sväljande av fast föda. Innan vi var framme hos farmor hade Benjamin ätit totalt 3 kex!
Det är nu fyra dagar sedan och Benjamin vågar sig på nya saker varje dag. Idag hade han för första gången kött i munnen. En liten korvbit som han ganska snabbt spottade ut igen. Men det kommer fler chanser att äta korv - var så säker!
Vi hade lyckats balansera på den sköra linan! Benjamin hade under 9 dagar tydligen fått i sig tillräckligt mycket för att hålla orken och humöret uppe men samtidigt tillräckligt lite för att vara så motiverad att han vågade stoppa mat i munnen. Det är alltså ingen slump att han börjar äta just nu - det vill jag ju gärna poängtera!
I lördags var vi på väg till farmor! Halvvägs till farmor bor mormor och morfar (som inte var hemma). Vi hade beställt lite förmiddagsfika där, mest för att vi behövde en paus men också för att vi så gärna ville att mormor skulle få se Benjamin dricka ur en mugg.
Nu var han inte så intresserad av att drick ur mugg utan mer intresserad av att köra runt i deras Bobby-car. I ett obevakat ögonblick körde han dessutom långt ut på gatan utanför deras hus. När mormor kom in i trädgården med honom igen tog hon honom i famnen och gav honom ett Digestive-kex. Så satt vi där och njöt i solen en stund medan flickorna lekte bredvid.
Där och då, i mormors trygga famn, tog Benjamin det stora steget och började äta. Efter ett tag visade mormor mig ett halv kex - den andra halvan av kexet fanns inte någonstans. Benjamin hade inte spottat, inte kväljts och inte kräkts. Bara tuggat, mosat, finfördelat och svalt!
Då tog jag honom i mitt knä och såg själv hur han med sin lilla ovana mun bet små bett. Efter en lång stunds bearbetning hörde jag honom svälja. Då kom tårarna! Stilla tårar från en väldigt glad mamma med en väldigt modig Benjamin i famnen.
Så, på ett ögonblick, var den magiska stunden borta! Missförstå mig inte - jag var fortfarande överväldigad, upprymd och glad. Men det var som det sattes ett bortre parentestecken kring den här onormala perioden av enbart nappflaska. Att äta är ju så normalt och trots att det är lång väg kvar för Benjamin att äta som en normal 3-åring så hade vi ändå kommit ur det här omogna fasen med nappflaskan. Ordningen var återställd och trots att jag varje dag förundras över att han äter så känns det samtidigt som att det aldrig varit på något annat sätt...
En stund efter denna lokala världshändelse var det dags att sätta fart mot farmor igen. Vi packade in oss i bilen, tog för säkerhets skull med några kex och sa hej då till mormor!
Hej då mormor! - Se här vår andra nominering till årets bästa film!
Under de följande timmarna i bilen fortsatte Benjamin sitt noggranna knaprande, omsorgsfulla bearbetade och ovana sväljande av fast föda. Innan vi var framme hos farmor hade Benjamin ätit totalt 3 kex!
Det är nu fyra dagar sedan och Benjamin vågar sig på nya saker varje dag. Idag hade han för första gången kött i munnen. En liten korvbit som han ganska snabbt spottade ut igen. Men det kommer fler chanser att äta korv - var så säker!
tisdag 18 juni 2013
Tillväxtcentrum
Idag kom ett brev från barnläkaren:
Hej!
Jag har nu fått svar på de tillväxthormoner som togs på Benjamin i maj månad. De visar samma nivåer som tidigare och man har från Tillväxtcentrum föreslagit ny kontakt då Benjamin är 4 år om han fortsatt ligger lågt på sin tillväxtkurva.
Önskar er en trevlig sommar!
Med vänlig hälsning
NN
Barnläkare
Det är väl för väl att Tillväxtcentrum inte vill träffa oss nu eftersom Benjamin troligen ligger ännu längre ner på tillväxtkurvan än tidigare. Det är ju inga mängder han äter precis. Men idag har han lag ätit mandelbiskvier och är på god väg med knäckebröd.
Att vi inte väger Benjamin var och varannan dag visar på en ny trygghet (dumhet?) hos oss vad gäller detta med maten. Och eftersom det knappt är någon från sjukvården som vet vad vi gör så är det inte någon annan som vill veta hans vikt heller.
Men det är klart att vi ska väga honom. Någon gång framöver. Men han är pigg och glad och full av energi och sover gott på nätterna. Då gör några hundra gram ingenting på vågen. Fast under 9 kg vill vi ju helst inte.
Förresten blev det ingen fläskläpp från tandborstolyckan igår. Tack Gode Gud! Det kunde gått mycket sämre.
Hej!
Jag har nu fått svar på de tillväxthormoner som togs på Benjamin i maj månad. De visar samma nivåer som tidigare och man har från Tillväxtcentrum föreslagit ny kontakt då Benjamin är 4 år om han fortsatt ligger lågt på sin tillväxtkurva.
Önskar er en trevlig sommar!
Med vänlig hälsning
NN
Barnläkare
Det är väl för väl att Tillväxtcentrum inte vill träffa oss nu eftersom Benjamin troligen ligger ännu längre ner på tillväxtkurvan än tidigare. Det är ju inga mängder han äter precis. Men idag har han lag ätit mandelbiskvier och är på god väg med knäckebröd.
Att vi inte väger Benjamin var och varannan dag visar på en ny trygghet (dumhet?) hos oss vad gäller detta med maten. Och eftersom det knappt är någon från sjukvården som vet vad vi gör så är det inte någon annan som vill veta hans vikt heller.
Men det är klart att vi ska väga honom. Någon gång framöver. Men han är pigg och glad och full av energi och sover gott på nätterna. Då gör några hundra gram ingenting på vågen. Fast under 9 kg vill vi ju helst inte.
Förresten blev det ingen fläskläpp från tandborstolyckan igår. Tack Gode Gud! Det kunde gått mycket sämre.
måndag 17 juni 2013
Fläskläpp?
Lille modige Benjamin snubblade (framåt) med eltandborsten i munnen ikväll. Gråt och tandagnisslan och en del blod för den delen med.
Somnade till slut. När jag tittade till honom nyss så anade jag en rejäl fläskläpp. Och det är klart att jag tänker hur detta kommer att påverka ätandet de närmaste dagarna.
Ätandet idag har för övrigt inte inneburit några större revolutioner. Lite näringsdryck till frukost. Mjölk och vatten till lunch. Han hade tydligen bitit av en morotsbit också som han sedan spottade ut. Ett par salta pinnar i vagnen på eftermiddagen och en bit av en fruktkaka och en bit digestivekex såklart. Och så undrar jag om han faktiskt inte svalde lite äpple också eftersom han gnagde på en äpplebit under hela filmen. Bilen, vagnen och TV. Det är de stunder som Benjamin sitter stilla och därför de stunder som lämpar sig väldigt bra för att sitta och gnaga på något ätbart.
Han drack en hel näringsdryck (2 dl) i mugg på kvällen också och det var nog välbehövligt eftersom han drack nästan allt på en gång.
Nu hoppas vi att vår hjälte får sova gott i natt och inte besväras allt för mycket av fläskläpp i morgon.
Somnade till slut. När jag tittade till honom nyss så anade jag en rejäl fläskläpp. Och det är klart att jag tänker hur detta kommer att påverka ätandet de närmaste dagarna.
Ätandet idag har för övrigt inte inneburit några större revolutioner. Lite näringsdryck till frukost. Mjölk och vatten till lunch. Han hade tydligen bitit av en morotsbit också som han sedan spottade ut. Ett par salta pinnar i vagnen på eftermiddagen och en bit av en fruktkaka och en bit digestivekex såklart. Och så undrar jag om han faktiskt inte svalde lite äpple också eftersom han gnagde på en äpplebit under hela filmen. Bilen, vagnen och TV. Det är de stunder som Benjamin sitter stilla och därför de stunder som lämpar sig väldigt bra för att sitta och gnaga på något ätbart.
Han drack en hel näringsdryck (2 dl) i mugg på kvällen också och det var nog välbehövligt eftersom han drack nästan allt på en gång.
Nu hoppas vi att vår hjälte får sova gott i natt och inte besväras allt för mycket av fläskläpp i morgon.
söndag 16 juni 2013
Ändå inte helt plötsligt
När jag länkade till gårdagens inlägg på facebook skrev jag: "Plötsligt händer det! Idag hände det. Benjamin äter!" Med de orden skulle man felaktigt kunna tro att bara hände. Att Benjamin plötsligt en dag helt oväntat började äta.
Så är det inte!
Man vinner inte plötsligt på triss-lotteriet helt förutsättningslöst. Man måste ha köpt en lott! Benjamin började inte plötsligt äta helt förutsättningslöst. Vi gjorde något. Vi lät bli att ge honom mat som han brukar få den.
Det hela är väldigt enkelt! Snudd på banalt. Benjamin började äta när han blev hungrig. Det tog 10 dagar.
Jag kan på rak arm räkna upp åtminstone 5 andra barn som börjat äta på detta sätt. Barn vars utgångspunkt var att de sondmatades fullt. Åt inte ett smack. Drack inte ett smack. Barn som nu äter, växer och mår bra.
Visst är det lite konstigt? Att man till exempel på Folke Bernadotte regionhabilitering i Uppsala (som är (eller har varit) tongivande i Sverige på detta område) kategoriskt avvisar denna metod. Jag talade med dem själv för bara ett par veckor sedan. Då - när det verkade helt hopplöst att få Benjamin att smaka på mat. Det var jag som förde metoden på tal. Nämnde Notube i Graz. "Vi är mycket kritiska den denna metod, tar avstånd från den, arbetar inte på det sättet" var ungefär det jag hörde. Där och då insåg jag att vi aldrig skulle kunna få ett förtroende för dem, att vi inte skulle kunna arbeta vidare tillsammans med dem.
På sin hemsida skriver de bland annat: "Det är livsviktigt att barnet får i sig tillräckligt med energi och näring samtidigt som man jobbar med att öka barnets intresse för att äta. Vi tror inte att barn börjar äta mer för att man slutar ge sondmat (Att jämställa med nappflaska i vårt fall). Dom har ju fel!!!
Jag kan naturligtvis inte säga att det som har fungerat för Benjamin fungerar för alla. Men att kategoriskt ta avstånd från en metod som uppenbarligen fungerar på några och som dessutom bygger på vanligt hederligt sunt förnuft är vansinne! Tänk så mycket resurser och lidande du hade kunnat spara om de vågat prova. Men i Sverige råder "Nolltolerans mot malnutrition"...
Jag vet! Jag är mycket väl medveten om att det inte går lika lätt för andra som för Benjamin. Jag vet det eftersom metoden inte fungerade när vi provade i november 2011. Jag vet också att vi troligen har lång väg kvar innan han äter tillräckliga mängder. Troligen långt kvar innan han ökar i vikt igen.
Men han har börjat äta. Och det är det viktigaste just nu! Menyn har idag för övrigt utökats till både Digestivekex och Drömmar. (Kakorna alltså)
Och jag önskar verkligen att många många fler som sitter fast i sondträsket (eller det inte lika eländiga men ändå ganska trista nappflasketräsket) ska få uppleva glädjen av att se sitt barn svälja mat! Det är magiskt!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)