Benjamins lillasyster fyllde år i veckan.
Två år!
Om någon glömt bort hur det är att vara två år så finns här en liten filmsnutt där lillasyster har en liten utläggning om väsentligheter i en tvåårings liv.
Jag och storasyster hade bakat en smarrig tårta som egentligen var två tårtor; underst en gräddtårta med bär och ovanpå den en andra våning med en lite mindre prinsesstårta. Storasyster hade fått fria händer att dekorera tårtan och den uppgiften tog hon på allvar. Mycket rosa marsipan och strössel!
Alla åt av tårtan. Benjamin åt och åt och åt av tårtan. Jag undrar nästan om han inte åt mest av alla... Han återvände till fikabordet gång på gång för att ta några skedar till. Till sist åt han upp alla (!) vindruvor som låg som dekoration runt tårtan. Då flög en helt ny tanke genom mitt huvud. Jag tänkte att han genom sin nyfunna matlust kommer att få problem med övervikt i framtiden. Den tanken har jag sannerligen aldrig tänkt tidigare! Ska nog ta en sväng till Bvc snart, det vore faktiskt intressant att se om han matlust har gett några spår på vågen...
lördag 1 februari 2014
torsdag 16 januari 2014
En dålig jul och en bra julgransplundring...
Nä, det blev faktiskt ingen God jul!
Ingen god nyår heller, knappast trettonhelgen heller. Nu pratar jag alltså om Benjamin och maten... och vädret! Inget annat.
I takt med att julen närmade sig slutade Benjamin sakta men säkert att äta och lagom till jul åt han... ingenting. Inte ens kex och kakor! Möjligen slank det ner något ärta i mellandagarna. Kanske en halv pepparkaka. Och några havreringar som tog vägen genom sopbilen han fick i julklapp.
Benjamin protesterade envist och ihärdigt mot att ens vara med vid måltiderna. Drack gjorde han förstås (annars hade han ju knappast överlevt). Han gjorde som han gjort de första 2 åren och 9 månaderna i sitt liv - livnärde sig helt på mjölk och näringsdryck.
Hostade gjorde han däremot. Så han kräktes. Men han var pigg och glad (förutom vid måltiderna) och verkade inte särskilt sjuk i övrigt.
Och vi såg på. Men en blandning av oro och lugn. Vi övertygande oss själva gång på gång att det väl var på grund av den envisa hostan som han inte ville äta. Visst fanns en gnagande oro (oron satt i ryggen) över att han skulle sluta helt igen men jag försökte verkligen fylla mig med lugnet (lugnet satt i magen) av att Benjamin fixar detta.
Dagarna gick. Ett kex ena dagen. En ärta den andra. Och dagarna gick. Det var som att hamna på den där rutan i sällskapsspelen där man ska backa tillbaka till start. Som att förflyttas ett halvår tillbaka i tiden, tillbaka till ruta 1.
I helgen som gick var det till slut dags för julgransplundring!
Höjdpunkten för Storasyster var att få ta hammaren och riva pepparkakshuset för att sedan äta upp det dammiga dito. Det visade sig vara julens höjdpunkt även för Benjamin och maten. Han åt och åt av det sötsliskiga huset.
Sedan dess har det bara fortsatt...
Benjamin äter som aldrig förr!
Och jag kan inte inte låta bli att tänka på det inlägget jag gjorde för snart två år sedan. Det som handlade om pepparkakshus. Där skriver jag:
"Jag vet ärligt talet inte vad vi ska hitta på. Ska vi byta ut alla leksaker mot torkad frukt? Hälla juice i badkaret och låta honom bada i? Byta ut hans lakan mot lasagneplattor? Tillverka en tröja av lufttorkad skinka? Bygga ett pepparkakshus som han kan bosätta sig i?
Hmm...Det sista är kanske ingen dum idé ändå! Vi har ju ändå tänkt att vi ska skaffa en lekstuga till barnen. Vi ska kanske tänka om och faktiskt bygga ett stort pepparkakshus istället. Där allt går att äta, som vi kan stoppa Benjamin i..."
Ingen god nyår heller, knappast trettonhelgen heller. Nu pratar jag alltså om Benjamin och maten... och vädret! Inget annat.
I takt med att julen närmade sig slutade Benjamin sakta men säkert att äta och lagom till jul åt han... ingenting. Inte ens kex och kakor! Möjligen slank det ner något ärta i mellandagarna. Kanske en halv pepparkaka. Och några havreringar som tog vägen genom sopbilen han fick i julklapp.
Benjamin protesterade envist och ihärdigt mot att ens vara med vid måltiderna. Drack gjorde han förstås (annars hade han ju knappast överlevt). Han gjorde som han gjort de första 2 åren och 9 månaderna i sitt liv - livnärde sig helt på mjölk och näringsdryck.
Hostade gjorde han däremot. Så han kräktes. Men han var pigg och glad (förutom vid måltiderna) och verkade inte särskilt sjuk i övrigt.
Och vi såg på. Men en blandning av oro och lugn. Vi övertygande oss själva gång på gång att det väl var på grund av den envisa hostan som han inte ville äta. Visst fanns en gnagande oro (oron satt i ryggen) över att han skulle sluta helt igen men jag försökte verkligen fylla mig med lugnet (lugnet satt i magen) av att Benjamin fixar detta.
Dagarna gick. Ett kex ena dagen. En ärta den andra. Och dagarna gick. Det var som att hamna på den där rutan i sällskapsspelen där man ska backa tillbaka till start. Som att förflyttas ett halvår tillbaka i tiden, tillbaka till ruta 1.
I helgen som gick var det till slut dags för julgransplundring!
Höjdpunkten för Storasyster var att få ta hammaren och riva pepparkakshuset för att sedan äta upp det dammiga dito. Det visade sig vara julens höjdpunkt även för Benjamin och maten. Han åt och åt av det sötsliskiga huset.
Sedan dess har det bara fortsatt...
Benjamin äter som aldrig förr!
Och jag kan inte inte låta bli att tänka på det inlägget jag gjorde för snart två år sedan. Det som handlade om pepparkakshus. Där skriver jag:
"Jag vet ärligt talet inte vad vi ska hitta på. Ska vi byta ut alla leksaker mot torkad frukt? Hälla juice i badkaret och låta honom bada i? Byta ut hans lakan mot lasagneplattor? Tillverka en tröja av lufttorkad skinka? Bygga ett pepparkakshus som han kan bosätta sig i?Hmm...Det sista är kanske ingen dum idé ändå! Vi har ju ändå tänkt att vi ska skaffa en lekstuga till barnen. Vi ska kanske tänka om och faktiskt bygga ett stort pepparkakshus istället. Där allt går att äta, som vi kan stoppa Benjamin i..."
lördag 28 december 2013
Vem är du?
Det känns som den här bloggen börjar närma sig sitt slut... Jag har under hösten övervägt huruvida jag ska fortsätta blogga och i så fall hur. Men jag tror att Benjaminimalimaten har fyllt sina syften nu.
Jag vet ännu inte riktigt när jag slutar, det finns några saker som jag gärna vill förmedla innan jag skriver det sista inlägget.
Jag kommer till exempel berätta när jag får ett svar på min anmälan till socialstyrelsen. Det har jag ingen aning om när det svaret kommer. Jag vill på något sätt också skriva om den respons jag fått jag när jag berättade för hela världen att Benjamin äter och varför.
Och så vill jag rysligt gärna också berätta när Benjamin ätit sin första glass. (För... glass - det äter väl alla barn ;-) Det har jag heller ingen aning om när det kommer att hända.
Innan jag avslutar tänkte jag också ge både trogna och sporadiska läsare chansen mer explicit att berätta vilka ni är. Kanske finns det några minuter över så här i mellandagarna (eller senare) att göra en kommentar på det här inlägget och ge en kort respons. Det skulle jag uppskatta. Som en liten namnsdagspresent till Benjamin kanske, det är ju ändå hans namnsdag idag :-)
Vem är du?
Varför läser du detta?
Ps. Enklaste sättet att skriva en kommentar är att logga in som "anonym".
Jag vet ännu inte riktigt när jag slutar, det finns några saker som jag gärna vill förmedla innan jag skriver det sista inlägget.
Jag kommer till exempel berätta när jag får ett svar på min anmälan till socialstyrelsen. Det har jag ingen aning om när det svaret kommer. Jag vill på något sätt också skriva om den respons jag fått jag när jag berättade för hela världen att Benjamin äter och varför.
Och så vill jag rysligt gärna också berätta när Benjamin ätit sin första glass. (För... glass - det äter väl alla barn ;-) Det har jag heller ingen aning om när det kommer att hända.
Innan jag avslutar tänkte jag också ge både trogna och sporadiska läsare chansen mer explicit att berätta vilka ni är. Kanske finns det några minuter över så här i mellandagarna (eller senare) att göra en kommentar på det här inlägget och ge en kort respons. Det skulle jag uppskatta. Som en liten namnsdagspresent till Benjamin kanske, det är ju ändå hans namnsdag idag :-)
Vem är du?
Varför läser du detta?
Ps. Enklaste sättet att skriva en kommentar är att logga in som "anonym".
onsdag 25 december 2013
God Jul!
Jag tillhör visserligen dom som helst vill fira jul när det är just jul och inte advent...
Men när det väl är jul är ändå ambitionen att granen ska vara klädd, julhälsningarna skickade och pepparkakorna klara. Och som de flesta andra i vårt land brukar vi öppna julklappar just på julafton.
Det är ändå ganska mysigt att så här på juldagen, när julfirandet (för oss som inte firar jul i advent ;-)just har börjat, få klä färdigt granen och pynta några pepparkakor med non-stop och skicka julhälsningar. För att vi helt enkelt inte hann med det tidigare...
Benjamin blev alldeles uppslukad av sina julklappar som han fick igår att han fick spara ett par julklappar till idag. När de första julklapparna väl var uppackade fanns det inget i världen som kunde skilja honom från dem. Inte fler paket, definitivt inte varken julmat eller julgodis och inte heller sömnen.
För övrigt småsprang Benjamin direkt till sina bilar det första han gjorde när han vaknade 06:02 i morse.
Så den digitala julhälsningen (den som jag inte hunnit skicka tidigare):
Benjamin
med systrar och föräldrar
önskar just nu att ni har en riktigt
 |
| Benjamin sover gott omringad av sina nya bilar! |
Det är ändå ganska mysigt att så här på juldagen, när julfirandet (för oss som inte firar jul i advent ;-)just har börjat, få klä färdigt granen och pynta några pepparkakor med non-stop och skicka julhälsningar. För att vi helt enkelt inte hann med det tidigare...
Benjamin blev alldeles uppslukad av sina julklappar som han fick igår att han fick spara ett par julklappar till idag. När de första julklapparna väl var uppackade fanns det inget i världen som kunde skilja honom från dem. Inte fler paket, definitivt inte varken julmat eller julgodis och inte heller sömnen.
För övrigt småsprang Benjamin direkt till sina bilar det första han gjorde när han vaknade 06:02 i morse.
 |
| Notera pepparkakan på väg in i munnen - årets julkort är såklart vald med omsorg;-) |
Benjamin
med systrar och föräldrar
önskar just nu att ni har en riktigt
God Jul!
onsdag 11 december 2013
Potatismos med händerna
I dag åt vi potatismos till kvällsmat. Den skulle absolut ätas med händerna tyckte Benjamin. Lite onödigt när det nu finns skedar kan man tycka men så var det...
Vill Benjamin äta potatismos med händerna så får han göra det!
En av de viktigaste framgångsfaktorerna för att låta barn lära sig äta är att släppa kontrollen.
Släppa kontrollen över vikten, kalorierna och mängden mat. Men också släppa kontrollen över vad, var och hur barnen äter. Att äta potatismos med händerna. Det är helt ok!
Ps. Ärtorna däremot. De lade Benjamin omsorgsfullt på skeden för att sedan äta med sked...
Vill Benjamin äta potatismos med händerna så får han göra det!
En av de viktigaste framgångsfaktorerna för att låta barn lära sig äta är att släppa kontrollen.
Släppa kontrollen över vikten, kalorierna och mängden mat. Men också släppa kontrollen över vad, var och hur barnen äter. Att äta potatismos med händerna. Det är helt ok!
Ps. Ärtorna däremot. De lade Benjamin omsorgsfullt på skeden för att sedan äta med sked...
måndag 2 december 2013
Födelsedagstårta
I helgen fyllde storasyster 6 år. Hon går i förskoleklass, tappar tänder och knäcker läskoden. Hon är ömsom liten som en bebis och ömsom arg som en tonåring.
I helgen var det kalas. Med tårta.
Ni som följt bloggen vet ju att det varit ledsamt att Benjamin inte åt. Alldeles särskilt har det känts ledsamt just på kalas. Och alldeles särskilt just när det serverats tårta. Tårta är så förknippat med gemenskap och sällskap. Tårta äter man tillsammans! Därför har det varit särskilt ledsamt att Benjamin inte äter just på kalas. Och just tårta.
Men nu har han för första gången i sitt liv ätit tårta. Med sked. Långsamt och omsorgsfullt. Sked efter sked. Tårta!
Så här såg det ut idag när Benjamin och Lillasyster åt upp resterna av tårtan!
I helgen var det kalas. Med tårta.
Ni som följt bloggen vet ju att det varit ledsamt att Benjamin inte åt. Alldeles särskilt har det känts ledsamt just på kalas. Och alldeles särskilt just när det serverats tårta. Tårta är så förknippat med gemenskap och sällskap. Tårta äter man tillsammans! Därför har det varit särskilt ledsamt att Benjamin inte äter just på kalas. Och just tårta.
Men nu har han för första gången i sitt liv ätit tårta. Med sked. Långsamt och omsorgsfullt. Sked efter sked. Tårta!
Så här såg det ut idag när Benjamin och Lillasyster åt upp resterna av tårtan!
tisdag 26 november 2013
Puré på dag 174.
Idag är det 174 dagar sedan vi slutade ge Benjamin näringsdryck i nappflaska. På dag 8 började han dricka ur mugg och på dag 10 började han äta.
Idag, på dag 174, åt Benjamin rotmos. Rotmos är som puré i sin konsistens. Det har Benjamin aldrig ätit tidigare. Puré, som vanligtvis är det första barn lär sig äta, är bland det sista som Benjamin smakar.
Han var modig redan på förskola idag. Där hade han ätit potatisgratäng med sked. Och sen alltså rotmos till kvällsmat. En filmsnutt när Benjamin äter något i puréform för första gången i sitt liv.
Det blev lite kladdigt. Det förstår ni nog när ni ser filmen. När kvällsmaten var avdukad och jag stod vid disken såg jag i ögonvrån hur Benjamin kom tillbaka till matbordet och började äta av de spillda högarna.
Då tog jag fram en ny tallrik som han
åt av både länge och väl. Säkert en halvtimme höll han på med sin
rotmos. Han flyttade sin tallrik och bytte plats några gånger. Ibland stod han upp och åt och ibland satt han ner. Men fokus var hela tiden på rotmosen! Till slut hade han nog faktiskt fått i sig uppåt en deciliter rotmos. Så här såg det ut:
Idag, på dag 174, åt Benjamin rotmos. Rotmos är som puré i sin konsistens. Det har Benjamin aldrig ätit tidigare. Puré, som vanligtvis är det första barn lär sig äta, är bland det sista som Benjamin smakar.
Han var modig redan på förskola idag. Där hade han ätit potatisgratäng med sked. Och sen alltså rotmos till kvällsmat. En filmsnutt när Benjamin äter något i puréform för första gången i sitt liv.
Det blev lite kladdigt. Det förstår ni nog när ni ser filmen. När kvällsmaten var avdukad och jag stod vid disken såg jag i ögonvrån hur Benjamin kom tillbaka till matbordet och började äta av de spillda högarna.
 |
| Slut!!! |
lördag 9 november 2013
Helgläsning...
Jag har lagt upp en ny sida på bloggen som jag kallar "Anmälan till socialstyrelsen". För den som vill ha lite helgläsning ;-)
tisdag 5 november 2013
Trött bilförare...
Det verkar som Benjamin fortfarande behöver sin eftermiddagssömn…
Han brukar bli väldigt trött framåt tre-tiden på eftermiddagen om han inte sovit. Men då och då händer det att han helt hoppar över sin eftermiddagssömn. Men inte häromdagen. Plötsligt var det lite väl helt tyst. Han hade somnat vid ratten!
Han brukar bli väldigt trött framåt tre-tiden på eftermiddagen om han inte sovit. Men då och då händer det att han helt hoppar över sin eftermiddagssömn. Men inte häromdagen. Plötsligt var det lite väl helt tyst. Han hade somnat vid ratten!
fredag 1 november 2013
Storstädning
Jag sov gott i natt. Inte så konstigt kanske med tanke på att det inte kom ett endaste litet sömnigt barn uppkrypande i min säng. Nej, det var inte bara därför. Jag somnade också med en känsla av tillfredsställelse. Jag har gjort det som jag gått och tänkt jag ska göra. Jag har berättat för hela världen att Benjamin äter och varför. Och med den fina responsen jag fått på gårdagens inlägg både på bloggen och på facebook kände jag mig bekräftad i att jag gjort rätt. Jag har gjort vad jag kunnat. Nu får andra ta över...
Jag skrev inte bara igår. Jag städade också, närmare bestämt rensade jag i tidskriftssamlaren som det står Benjamin på. Framför allt har jag slängt papper:
Jag har slängt blocket som det står "Benjamins matbok" på. Till synes ändlösa noteringar om tider och uppdruckna millilitrar. Jag har slängt massor med information om olika redskap och metoder för sensomotorisk stimulans, desensibilisering och tuggträning. Jag har också slängt kvitto på betalning och "general Terms and Conditions" från Notube.
Jag skrev inte bara igår. Jag städade också, närmare bestämt rensade jag i tidskriftssamlaren som det står Benjamin på. Framför allt har jag slängt papper:
Jag har slängt blocket som det står "Benjamins matbok" på. Till synes ändlösa noteringar om tider och uppdruckna millilitrar. Jag har slängt massor med information om olika redskap och metoder för sensomotorisk stimulans, desensibilisering och tuggträning. Jag har också slängt kvitto på betalning och "general Terms and Conditions" från Notube.
Vidare har jag slängt gamla beslut om vårdbidrag med tillhörande läkarutlåtande, bekräftelse på olika remisser, massor av tillväxtdiagram samt en helt tom "checklista för matpreferenser".
Jag har slängt broschyren "Om du vill klaga på vården"och information om patientnämnden. Sist men inte minst har jag slängt själva kallelsen till operationen för knapp på magen. Den som fortfarande, antar jag, formellt ligger vilande...
Jag har rensat både fysiskt och mentalt. Jag slänger och avslutar den resa som varit. Men mappen är kvar. Den kommer att fyllas med annat som hör till en ny resa tillsammans med Benjamin.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)