Dag 10 - Benjamin äter!

Han äter!

 

Benjamin äter. Han äter faktiskt. Mat!

Idag har han ätit 3 (tre!) divestive-kex och 2 (två!) ostbågar. Och druckit vatten!

 

Jag längtar efter att få berätta när, var och hur han tog detta modiga steg. Detta jättekliv! Men det får bli en annan dag...

Dag 9

Idag ställde jag undan Benjamins flaskor!

Nu är det mugg, glas eller fingrar som gäller om Benjamin vill äta. Sked eller gaffel ratas fortfarande. Men vad gör väl det... det är väl bra mycket mer än hälften av världens befolkning som aldrig använder bestick?

Frukosten hoppade Benjamin över men tog igen med råge då han drack 2 dl näringsdryck på förskolan. Ur ett glas såklart;) På eftermiddagen försökte jag förse Benjamin med diverse olika plockmat mest hela tiden. Det blev Tacos till kvällsmat, bra med många små saker att suga på... Till fredagsmyset erbjöds majskrok, ostbåge, ett chips, salt pinne, ett halvt Digestive-kex samt två non-stop. Med långfilm vid köksbordet! Benjamin gnagde och gnagde och kväljdes rejält vid ett par tillfällen.

Vid ett av de tillfällena hade han en non-stop inne i munnen. Jag säker på att han skulle kräkas när han hulkade och hukade. Men han kräktes inte och när jag sopade upp alla smulor och allt klet och kladd letade jag förgäves efter två non-stop bitar. Men jag hittade bara en. Jag kommer aldrig få reda på vart den andra tagit vägen. Möjligen är den nu i Benjamins mage;)

Precis innan läggdags fick han Ost & broccolisoppa med lite grädde i och drack någon deciliter av den.

Benjamin visar att han är på väg mot en mer liberal hållning vad gäller munnen på andra sätt också. Till exempel hittade jag honom med Lillasysters napp i munnen. Den är utformad lite annorlunda än vad hans egna nappar är och det har aldrig hänt att han ens försökt suga på den tidigare! Likaså roar han sig med att dricka ur hennes pipmugg vilket heller aldrig hänt tidigare.

Benjamin är så på gång. Det är helt fantastiskt att följa hans utveckling dag och dag. Dessutom har han börjat med sin första två-ords mening: "Titta där!"

Dag 8 - ur ett glas!

Idag hände det! 

Benjamin drack ut ett glas!

På förskolan var det premiär, där drack han 180 ml näringsdryck. Och fortsatte på eftermiddagen och på kvällen här hemma. Jag har varit på jobbet till sent och missade hela föreställningen. Men här kommer ett filmklipp som jag tittar på om och om igen. Längtar till reprisen i morgon!

Titta och njut. 45 sekunder som härmed nomineras till årets bästa film!!!

God natt och sov gott! Det ska jag göra;)

Dag 7. Lite mat men stora förändringar.

Nu börjar det bli både spännande och jobbigt på riktigt. Låt oss ta det från början...

Igår kväll funderade vi länge och väl på hur vi skulle gå vidare med Benjamin och maten men kom inte riktigt fram till något. Bara det säger ganska mycket på vad detta faktiskt handlar om - man måste gå på magkänslan för stunden! I varje stund! Men för att det ska fungera måste man ha hela tänket klart för sig i huvudet. Så att magkänslan ändå baseras på en genomtänkt teori. I detta fallet är teorin att hunger driver barn att äta.

De senaste 24 timmarna har jag bara gått på magkänslan. Det började redan igår kväll. Precis när jag avslutat mitt inlägg kommer Pappa B med en flaska full med näringsdryck. "Jag ger honom denna nu!"  Jag tittar upp från datorn: "Men vänta lite... jag har just räknat på allt han faktiskt åt idag och mängdmässigt är han nästan uppe i de vanliga 7 dl. Han har dessutom varit pigg och glad och aktiv så varför ska vi egentligen fylla på mer energi nu, när han dessutom sover?" (Att barn kan dricka i sömnen vet alla som kämpar för att få sina barn att gå upp i vikt;)

Vi bestämde att jag skulle ha flaskan till hands under natten om han skulle vakna och vara orolig. Det gjorde han inte. Sov som en stock!

Vid frukosten i morse erbjöds Benjamin bara vanlig mat och näringsdryck i mugg vilket resulterade i ingen frukost alls. Precis innan det var dags att gå till förskolan fick han lite blåbärskräm med mjölk. På förskolan var det utvecklingssamtal och vi berättade om matsituationen. Vi lämnade några Varma koppen och en avklippt mugg men gav dem i övrigt fria händer.

På vägen hem från förskolan var jag i affären och handlade: Varma koppen, Kelda-soppor och juicer i mängder. Det kändes spännande igen att handla till Benjamin. Lite som när vi drog sonden för snart 2 år sedan och handlade all möjlig och omöjlig plockmat att göra play-picknicks med.

Väl hemma sov jag och Lillasyster i två timmar. Efter den välbehövliga middagsvilan gjorde jag en matsäck och gick för att hämta Storasyster och Benjamin på förskolan. Ironiskt nog höll jag helt på att glömma mat till Benjamin, men packade i sista stund ner en flaska med potatismos-soppa från gårdagen.

Förskollärarna hade varit modiga! De hade resonera lite och tänkt att det är lika bra att Benjamin lär sig att det inte finns någon flaska där. De hade alltså erbjudit näringsdryck ur mugg till lunch vilket resulterade i ingen lunch alls.

På hemvägen stannade vi i parken. Vi flickor njöt av matsäcken och jag köpta kaffe och glass. Benjamin gick. Med en morot i handen som ibland var i munnen. Han gick och gick, långt bort från oss. Så långt bort att jag noterade att kvinnan som rastade hunden lika långt borta undrade om han var bortsprungen.... Energin var det inget fel på. Han höll igång hela eftermiddagen och promenerade dessutom nästan hela vägen hem. Som en duracell-kanin! Jag gav honom ingen mat. Mer än moroten.

När vi hade några hundra meter hem tog jag upp honom i vagnen och gav honom en halväten tunnbrödsrulle som var kvar efter vår matsäck. Då stoppade han den genast i munnen. Där satt han sen och gnagde och gnagde. Pyttepyttebett. Tunnbrödsrullar är ju ganska sega så han fick inte loss några bitar med hade den i munnen hela vägen hem.

Nu, tänkte jag. Nu eller aldrig! Jag gick långsamt för att ge honom mer till med smörgåsen. Väl hemma agerade jag snabbt och bestämt. Jag satte flickorna i sandlådan tillsammans med äpplebitar för att de skulle hålla sig lugna till kvällsmat. Jag bar in Benjamin till köket, placerade honom på barnstolen och gav honom mer att tugga på. Där satt han sedan, under hela tiden som jag lagade mat. Gnagde, sög och bet. Mina nerver var verkligen utanpå kroppen. Jag lagade mat och hade koll på flickorna i sandlådan men hela mitt fokus var hos Benjamin. Jag lät honom sitta för sig själv, interagerade inte med honom men mentalt var jag helt närvarande i det han gjorde.

Salta pinnar, äpplebitar, runda majsbröd från Kina-restaurangen. Benjamin var helt fokuserad på maten.   han var tyst. Jag slamrade i köket men kunde nästan höra mitt hjärta slå. Men bara en halv deciliter blåbärskräm med mjölk sedan i morse (inte ens vatten) betedde han sig märkbart annorlunda med maten.  Han gnydde till några gånger och mitt huvud gick på högvarv. Ge honom energi eller inte? Besvara gnyende med mat eller inte? Magkänslan fick styra. Till slut fick han vatten, först i en mugg. När han istället började leka med vattnet i muggen tog jag den ifrån honom och gav honom vatten i flaskan istället. Han drack ivrigt!

Benjamin satt säkert en halvtimme och smulade innan det var dags för oss andra att sätta oss till bords. Han satt kvar en stund, försvann men kom tillbaka igen. Efter ett tag blev han mycket gnällig. Jag mixade då vår potatis, fisk och sås, blandade med mjölk och hällde upp i en flaskan. Men sedan gav han sig på maten igen så flaskan fick stå. Nu fick han ett Digestve-kex. Bet av stora bitar som han malde i munnen och spottade ut. Han kväljdes rejält två gången vilket är ett tydligt teckan på att han utmanat sig själv och troligtvis haft maten långt bak i munnen. Eller möjligen svalt... det var jag inte.

Eftersom jag ville förlänga denna stunden för Benjamin gjorde jag fruktsallad med grädde till efterrätt. Benjamin fick slicka vispen men vände ganska snart den rena delen in i munnen. Då tog jag den ifrån honom eftersom jag inte ville att han skulle bita på något annat än mat.

Efter fruktsalladen var flickorna inte intresserade av att sitta kvar vid borden. Då blev det bad. Benjamin älskar att bada och jag noterade att han försökte dricka av vattnet med hjälp av leksaksmuggarna som är badleksaker (man får ju inte förspilla något tillfälle till matträning;)

Efter badet gick vi tillbaka till köket. Ny plockat till Benjamin, filmjölk respektive välling till flickorna. Jag satte, helt mot mina principer, på en film på datorn på köksbordet för att de skulle stanna kvar. Och diskade själv under tiden. Sen blev det sagostund. Vid matbordet. Och efter det film igen. Vid matbordet. Då fick jag lägga Lillasyster som var helt slut. Till slut satte jag fram flaskan med den grovmixade kvällsmaten. Benjamin drack någon halv deciliter.

När klockan var långt efter läggdags och ögonen började gå i kors på Benjamin fick han vatten, tandborsten och sedan somnade han på ett par minuter.

Säkert väldigt hungrig. Men modig!!!

I morgon är det Pappa B:s  tur att vara hemma och jag kommer att vara bort hela dagen. Nu har jag skrivit ner allt så att han kan läsa om han kommer hem efter jag lagt mig.

Jag vet att jag gjort rätt som gått på min magkänsla hela dagen idag. I morgon är det Pappa B:s tur att gå på sin magkänsla...

Sammanfattning och fortsättning

Barnen sover gott och vi har, över en kopp mynta-te, försökt sammanfatta de senaste dagarna. Det är otroligt hur snabbt man glömmer och hade det inte varit för denna blogg hade vi varit helt bortkollrade vad gäller flasknappstorlekar och smakträning och matintag. Den som är intresserad kan i alla fall följa utvecklingen genom anteckningarna nedan.

Vi har också vänt och vridit på situationen för att komma fram till hur vi ska gå vidare....

Alternativ 1: Benjamin har fortfarande inte svalt någon fast föda, tagit en sked med mat på i munnen eller druckit via mugg. Ska vi lägga undan allt vad flaskor heter för att tvinga fram något av detta?

Alternativ 2: Om vi fortsätter med flaskan har vi (minst) fyra fronter att driva. Ska vi driva en i taget eller alla på en gång? Något måste han ju ändå ha i sig varje dag så något av detta kan ju vara aktuellt även om vi väljer alternativ 1.
1. Ännu större hål på flaskan (i syfte att få det att mer och mer "likna" en mugg)
2. Mer trögflytande konsistenser.
3. Bitar och klumpar av mat i drycken.
4. Fler smaker

Alternativ 3: Eller ska vi nöja oss för denna gång, befästa det nya och låta Benjamin vila sig från förändringar ett tag?

I skrivandets stund har vi fortfarande inte riktigt bestämt oss för hur vi ska gå vidare. Vi är inte oense, vi är bara villrådiga. Kanske ni har några kloka råd åt oss?

I morgon ska Benjamin till förskolan igen. Vi har lägligt nog bett om ett utvecklingssamtal just i morgon så då får vi tillfälle att prata om maten där också.

Sammanfattning av de senaste 6 dagarna:

Utgångspunkt: Benjamin dricker bara sondnäring och näringsdryck ur sin nappflaska. Vi har successivt klippt upp hålet men kommit till ett läge där han inte accepterar större hål.

Dag 1, torsdag: Druckit vatten i flaskan, fått 1 dl näringsdryck ur vanliga flaskan innan middagsvilan samt  1 dl näringsdryck i sömnen på kvällen. Totalt 2 dl näringsdryck + vatten

Dag 2, fredag: Totalt 2 dl näringsdryck. Den ena med stort uppklippt hål ur flaskan. Knaprade mer än vanligt på salta pinnar, svalde inte.

Dag 3, lördag: Accepterar avklippt napp med näringsdryck. Från och med nu använder vi bara avklippt napp! Sov länge.

Dag 4, söndag: Druckit ett par klunkar filmjölk. Dessutom smakat blåbärskräm utspädd med näringsdryck vaniljsmak, potatismospulver utblandat med sondnäringen med neutral smak samt pulvergröt med lös konsistens. Sov länge.

Dag 5, måndag (S på jobbet): Någon slags genombrott vad gäller maten. Druckit filmjölk, potatismossoppa, blåbärskräm med mjölk. Äpple och päronbitar långt in i munnen. Sov länge.

Dag 6: Druckit "Varma koppen"; 1 dl räksoppa, 2 dl svampsoppa (båda sorterna har små små bitar i) 2 dl pulvermossoppa, filmjölk, blåbärskräm med mjölk. Benjamin är pigg och glad och aktiv igen!

Potatismosoppan...

Flaskan med pulvermos utspädd med grädde har ratats sedan i torsdags. Benjamin har kväljts av den (för övrigt den enda maten han riktigt kväljts av...) Idag drack han den! Spottade och fräste och blev stel som en pinne av äckel efteråt. Men sedan var han på den igen. Och nu är den slut. 2 deciliter potatismos-soppa. Ur flaskan med avklippt napp...

Dag 4

Märkligt ändå vad han orkar mycket med lite mat i magen...

Vi fortsätter på två fronter. Målet är ju att Benjamin ska äta på något annat sätt än ur flaskan men den ransonerade mängd mat han ändå får erbjuds genom en uppklippt napp på flaskan. Idag har han druckit en del vatten vilket naturligtvis är väldigt bra! Så har han - efter löfte om film tagit ett par klunkar filmjölk. Dessutom smakat blåbärskräm utspädd med näringsdryck vaniljsmak, potatismospulver utblandat med sondnäringen med neutral smak samt pulvergröt med lös konsistens.

Så även om han inte har svalt någon mat annat än via flaskan så har det ändå skett förändringar. Mer uppklippt flasknapp än tidigare, tjockare mat än tidigare och annan mat än tidigare.

Det är jobbigt. För Benjamin och för oss. Benjamin blir ibland mycket arg och ibland mycket ledsen och trött. Vi tycker dessutom att han i perioder över dagen är något mer inbunden än tidigare. Och när han ska sova drar han täcket över huvudet som för att gömma sig. Men han är ändå förvånansvärt aktiv.  Och har både kissat och bajsat idag. Och druckit en del vatten!      

Vi blir också trötta. Av anspänningen. Men vi vill inte backa nu. Vi har bestämt oss för att fortsätta på inkört spår några dagar till för att ge Benjamin en chans att visa vad han kan och vågar..  I morgon har vi kallat in mormor som stannar till tisdag. Som barnvakt och som avlastning. Så tar vi en dag i taget...

Gästbloggare på dag 3

Att bli ombedd att vara gästbloggare om min egen son, på min hustrus blogg - vilken oväntad ära! Orsaken är  naturligtvis att jag handgripligt har hjälpt sonen att ta något steg i utvecklingen idag. Dessutom upptäckt vilka medel som tycks hjälpa.

Ännu mer avklippt napp

Arga skrik och vilda protester...

Redan igår försökte vi med en avklippt napp på flaskan. Det var kalla handen. Samma sak idag när vi försökte.

Men så blev det dags för kvällsmat. Han fick syn på sin flaska och grep den snabbt. På satt nappen som vi lyckades få honom att dricka ur igår. -"Ja, men var det inte svårare än så, då är de det dags för nästa steg", tänkte jag, och ryckte snabbt flaskan ur handen på honom innan han druckit alltför mycket - han fick ju för allt i världen inte bli mätt. På med den ännu mer avklippta nappen, och reaktionen var som förut: "Icke!". Efter en stund gick han från bordet och visade att han ville se film. "Icke! Du har redan sett din halvtimme idag". Här nånstans insåg jag att det kanske ändå skulle gå att använda idén med en morot som motivation.


När jag gick i mellanstadiet fick jag gå en massa extra lektioner för att lära mig simma. Jag fick helt enkelt gå ifrån mina vanliga lektioner till simhallen. Hur länge jag höll på vet jag inte, men till slut tröttnade läraren. "Nu får du simmärket gratis PLUS fem kronor - de här var sent 70-tal - om du simmar 50 meter". Genast släppte jag taget om stegen och simmade 50 meter!

går det riktigt bra!

Men med löfte om film...

Fungerade detta på mig så borde det fungera på Benjamin. Måtte han bara förstå logiken. "Ok, du får se film om du äter maten". Jag kunde inte se om han förstod, så jag sa: "Mat först", och ett finger i luften, "film sen" med ett andra finger i luften. På hans ilska kunde jag utläsa att han förstod mig. "Skall jag hjälpa dig?" undrade jag, och fick med honom till matbordet igen. Upp med honom i knät, fram med flaskan. "Är du hungrig, Benjamin?" Han grep tag i den och förde den hastigt till munnen. Där vill jag minnas att han tvekade något och att jag hjälpte till att luta flaskan. Sen började han dricka, och slutade inte förrän flaskan var slut. "Bra Benjamin, bra" upprepade jag många gånger under tiden. Vilken tillfredsställelse - för mig i alla fall.

Benjamin ser på film!

Därefter skulle varje bråkdel av en sekund vara förödande för tilliten - snabbt fram med datorn, och Benjamin valde själv en film i lådan. Var det en slump, eller var det ett medvetet val av honom att det blev filmen där Emil kryper från snickerboa in till korvförrådet och äter sig proppmätt på korv och andra godsaker?

Alla försök under de här dagarna att tvinga i honom mat, att trycka upp flaskan i munnen på honom och liknande har varit helt verkningslösa - och tur är väl det. Man måste ha honom med på ett eller annat sätt. Hans ilska är dessutom en bra, och kanske nödvändig, kraft som vi behöver använda på ett klokt sätt. Hungern är otvetydligt en motivation för att våga sig på förändring, och idag lärde vi oss också något som egentligen är alldeles självklart - att det är bra med en positiv morot. Bäst av allt var att han förstod det hela. Film tycks vara något av det bästa han vet, så nu återstår att se hur vi klokast använder den som morot framöver.

Dag 2

"Han kommer aldrig att börja äta!"

Jag vet att det finns flera föräldrar som tänkt precis just så.  Och som ändå sett sina barn börja äta! Jag tänker mycket på dem (och vet att några av dem tänker på oss...)

Precis så känns det.  Att Benjamin kommer aldrig att börja äta. Det är omöjligt att ens föreställa sig hur det skulle gå till. Jag kan inte se hur det skulle kunna hända. Hur det skulle kunna vara möjligt. Det känns sååå avlägset....

Men det har ju hänt tidigare. Att barn börjar äta. Jag har ju träffat flera barn som börjat äta efter en sondavvänjning och grundprincipen är densamma; att barn äter när de blir tillräckligt hungriga. Det låter  så logiskt men det är så svårt!

För vi vill inte se Benjamin hungrig. Vill inte se honom ledsen, arg, förtvivlad eller håglös. Men vi vill att han ska bryta sina invanda mönster. Vi vill att han ska äta annat än på flaskan. Därför fortsätter vi. Därför har han bara fått 2 deciliter i sin flaska under dagen.

På eftermiddagen idag kapitulerade han inför flaskan med ett stort uppklippt hål och drack därifrån den ena decilitern. Det var ändå ett framsteg!

Och vad gäller den inflammerade mollusken har läckt lite var och är på bättringsvägen...

Nationaldagen - dag 1.

Vad ska jag skriva om dagen idag då....

Benjamin har till och från varit både tröttare, argare och ledsnare än vanligt men utöver det så har han varit ungefär som vanligt....

Frukosten hoppade han med lätthet över men så har han heller aldrig varit någon storätare på morgonen.På förmiddagen var han tvärarg när han fick näringsdryck i en mugg. Riktigt ilsken men gav sig inte! Inte vi heller!

På var han med och bakade en plommonpaj. Hällde ut hela paket med vaniljsocker och lekte länge och väl med det. Lillasyster åt upp det mesta... Picknicken men plockmat i parken uppskattades av alla utom Benjamin som säkert saknade sin vanliga mat.

Vid lunchen kapitulerade han till sist inför en flaska vatten som han efter lång tveksamhet drack upp. Tillsammans med eftermiddagens bad utomhus och kvällens både dusch och bad inomhus har han definitivt fått i sig tillräckligt med vatten under dagen i alla fall.

Innan eftermiddagsluren slukade han en deciliter näringsdryck och gnydde sedan besviket när flaskan var tom. I samband med eftermiddagens bad i plaskbaljan masserade vi hans ansikte med glass. Skönt tror jag trots sammanbitna läppar.

På kvällen erbjöds han bland annat en flaska blåbärskräm blandat med näringsdryck med vaniljsmak.  Flaskan var uppklippt för att innehållet skulle komma ut men det gillades inte.

Han somnade lugnt och sover nu gott efter en dag med totalt 1 deciliter näringsdryck och massor med vatten i magen.

Vi tänker mest på den molluskel som verkar ha blivit inflammerad och gör riktigt ont på Benjamin. En stor, hård, röd bula på låret. Aj aj!

Så mycket mer finns inte att rapportera. Imorgon väntar en ny dag....