Molluskerna är borta!

De är små vårtliknande upphöjningar i huden som orsakas av virus. Jag överdriver inte när jag säger att Benjamin haft minst 500 stycken. De har funnits över hela kroppen utom händer och ansikte som tack och lov varit befriade. Molluskerna!

Det började efter julen 2012, förra våren och sommaren fanns de bara på ryggen. Sedan letade upp i stort sett varje fri yta av den lilla kroppen. De minsta var väl som ett knappnålshuvud. De största var stora som ärtor. I takt med att Benjamin börjat äta har molluskerna, en efter en, fått en stor gul klump i mitten. Det visade sig vara början på slutet. Slutet bestod i att de blev röda och irriterade. Det var ingen vacker syn med sådana över hela kroppen...

Vi provade både det ena och det andra men det var ingenting som hjälpte. Jag såg att både läkaren och Bvc-sköterskan reagerade på mängden och storleken på molluskerna men eftersom de är helt ofarliga och går över av dig själva behandlas de inte.

Men nu är de borta! Huden är helt slät och fin igen! Det finns bara en massa ärr kvar och de lär säkert försvinna, de flesta av dem. Det är en härlig känsla att smörja in den släta och lena huden efter kvällsbadet efter 1,5 år av knottrig hud.

Visst, det kan vara en tillfällighet. Absolut! Men visst är det lite intressant att molluskerna började förändras för att sedan försvinna i samtidigt som Benjamin börjat äta vanlig mat. Jag är själv övertygad om att det finns ett samband. Det var som om hela huden, vilket är kroppens största organ reagerade, bönade och bad om något annat än sondmat och näringsdryck.

Molluskerna... Ett minne blott. Vila i frid!

Ärtor!

Idag åt Benjamin ärtor till kvällsmat. Många ärtor. Säkert 50 stycken! Men ingen korv och inga makaroner. Bara ärtor!

Dag 103

Idag är det 103 dagar sedan vi slutade ge Benjamin näringsdryck i nappflaska. På dag 8 började han dricka ur mugg och på dag 10 började han äta.

Idag, på dag 103, har Benjamin ätit sin första hela portion mat. Han åt nämligen en dl pytt-i-panna, ris och kidneybönor till kvällsmat!

Och på förskolan hade han ätit 20 havrefras och 5 spaghettibitar.

Han äter! Vad mer finns att tillägga?

Mera mat!!!

Idag har jag den stora glädjen att presentera filmen: Benjamin äter frukost! Kombinationen havreringar i  mjölk med sked är helt ny!

Som om det inte vore nog med det: På eftermiddagen åt han en hel banan!

Jag tänker att den här bloggen nog är i början på sitt slut nu. Den här bloggen som handlar om en pojke som lär sig äta. Men Benjamin äter nu. Jag tror att det kommer att ta ett tag för mig att inse det. Men när jag väl gör det, då är det slut. Men ännu har jag en del tankar och funderingar kvar att skriva om. Och förhoppningsvis många fler glädjerapporter!

Mat på förskolan!

Lite förväntansfulla var vi allt - då för ett år sedan- när Benjamin började förskolan. Nog skulle han väl börja äta på förskolan-  tillsammans med jämnåriga - i en helt ny situation - utan föräldrar? Men så blev det ju inte. Benjamins entré på förskolan gjorde varken av eller till vad gäller ätandet. Fram tills vi började med flaskavvänjningen i juni fick Benjamin näringsdryck i nappflaska på förskolan. Efter flaskavvänjningen har han bara druckit mjölk där - och ibland också knaprat på någon frukt.

Men idag! Idag har Benjamin börjat äta mat även på förskolan. Han åt 10-15 havrefras till frukost och ris till lunch. Han hade börjat äta ris med fingrarna och sedan använt skeden. Sammanlagt var det ungefär en tesked med ris. Förutom att det var första gången han åt "ordentligt" på förskolan var det också premiär för både havrefras och ris. Roligt roligt!

Nytt för denna termin är att vi lämnar Benjamin på förskolan en halvtimme tidigare på morgonen. Då sitter för det mesta de andra barnen fortfarande kvar och äter frukost. På så sätt får Benjamin tillfälle att äta en andra frukost vilket naturligtvis är bra i sig. Dessutom blir det ju två måltider per dag tillsammans med andra barn, förutom systrarna. Det är också bra. Förhoppningsvis väldigt bra.

Kanske kan måltiderna på förskolan kan göra att Benjamin lägger i en högre växel i ätandet. Han äter fortfarande till stor del kakor och kex - men det finns det ju inte på förskolan!

Fruktstunder

Frukt!

På förskolan åt Benjamin 2 päronklyftor...

Med pappa åt Benjamin ett par cm av en banan...

När mormor var här åt han lite melon...

Är inte det orättvist? Att han inte äter frukt när jag är med?

Två steg framåt

Jodå, Benjamin har verkligen vuxit! Dagen efter födelsedagen tar han två stora kliv framåt. Dels med maten och dels med språket.

På förskolan hade ha ätit en hel äppleklyfta och sedan gick han hela eftermiddagen och gnagde på ett äpple här hemma.

Under kvällsmaten höll Benjamin i gaffeln, jag stoppade på bitar av blodpudding, han stoppade i munnen! Säkert 5-6 bitar. Sedan blev jag för ivrig och ökade storleken till ca 5 mm. Då kväljdes han och spottade ut.

Sedan fick mata honom med kladdkaka på sked. Jo, ni hörde rätt, jag fick mata honom!  Jag höll fram skeden och han öppnade munnen och åt! Flera gånger!

Vi läste en bok samtidigt. Jag frågade "Var är apan?" "Var är tåget?" "Var är bollen?" och så vidare. Lillasyster pekade och Benjamin härmade! Vi hörde tydligt hur han sa både apa och tåg och hur han försökte säga flera andra ord också. Vi läste verkligen boken tillsammans!

Då vällde känslorna upp inom mig och jag önskade att stund skulle vara för evigt. Att få mata och höra Benjamin prata samtidigt. Det var ett ögonblick av himmelrike!

3 år!

Jag:           Hur gammal är du Klara?
Lillasyster:  Ett!
Jag:           Ja Klara, du är ett år!  Hur gammal är du Benjamin?
Benjamin:   Ett!
Jag:           Nej, Klara är ett år. Du är tre år! Hur gammal är du Benjamin?
Benjamin:   Teå!
Jag:           JA Benjamin, du är tre år!

Jag:           Hur gammal är du Klara?
Lillasyster:  Ett!
Jag:           Ja Klara, du är ett år!  Hur gammal är du Benjamin?
Benjamin:   Ett!

Om och om igen...

Det där med ålder är ju väldigt abstrakt och svårt att förstå. Det får vi faktiskt ge Benjamin helt rätt i...

Idag fyller i alla fall vår lille hjälte tre år! Oavsett vad han själv säger!

Benjamin har fått 3 böcker och 6 bilar i present. Efter han hade fått bilarna var det stört omöjligt att få honom att göra något annat än att köra dem. Det gick till exempel alls inte att få honom att vilja ens sitta med vid kalasbordet. Tårtan och bullarna lade han knappt märke till. Men ett par kakor slank i alla fall ner när han fick äta det tillsammans med bilarna!

Grattis på födelsedagen!

Blodpudding!

• Vatten
• Fullkornsmjöl av råg
• Vetemjöl
• Fett från nöt
• Blodpulver av nöt och gris
• Socker
• Koksalt
• Bindväv från nöt
• Kryddor (bl a lök, kanel, koriander)
• Animaliskt protein från gris
• Potatisfiber
• Arom
• Konserveringsmedel E250

Nä, ibland är det bättre att inte läsa innehållsförteckningar.... Det tar liksom bort lite av aptiten. Men flickorna älskar blodpudding. Jag gillar det också (om jag inte läser innehållsförteckningen precis innan). Vi brukar passar på att äta blodpudding när PappaB är bortrest vilket han har varit hela veckan. 

Blodpudding är lättlagat.  Dessutom väldigt praktisk mat att ha med som lunch/mellanmål. Flickorna knaprade glatt på varsin skiva kall blodpudding på festivalen idag;) 

Men anledningen till att jag skriver om blodpudding är naturligtvis att Benjamin har ätit av den. Det har nu gått 11 veckor sedan Benjamin tog sitt livs första tugga Sedan dess har han i princip bara ätit kakor och kex. Han har smakat lite annat och en gång överraskat med att äta "massa" korv. Blodpudding smakade han hos mormor redan för ett par veckor sedan. Jag har haft det i åtanke sedan dess och igår stekte jag alltså ett helt kilo för att ha i beredskap. 

Igår smakade han några bitar. Idag lossnade det! Han har säkert ätit minst 25 små bitar. Han återvände till sin plats (där det alltid står något ätbart framme) efter måltiden och knaprade i sin några till. Sedan fortsatte han av bara farten att till kvällsmat äta 3 pannkaksbitar också i samma storlek (3x3 cm).

Jag hoppas att Benjamin har kommit över ännu en tröskel nu. Det här med kakor och kex börjar faktiskt kännas lite enahanda (särskilt som det kom en kallelse till tandhygienist häromdagen).

Två nya medlemmar i 10-kilos klubben!

Idag var det 18-månaders kontroll för Lillasyster. Vågen visade exakt 10 000 gram. Vi passade på att slänga upp Benjamin på vågen också och jag kunde inte låta bli att le när jag såg att vågen stannade på... 10 004 gram!

Härligt, tycker jag, att Benjamin inte lät Lillasyster passera honom på målsnöret till 10-kilosklubben! Måste bero på den hela kärleksmumsen han åt vid fikat idag (vilket för övrigt var ungefär det enda han åt idag (men han har ju lyckligtvis druckit desto mer))

Det är förresten 15 månader sedan Benjamin vägde prick 9 kilo. Ett kilo på 15 månader... Med denna takten kommer han att väga 87,6 kilo när han är 100 år om jag inte räknar helt fel (vilket det är fullt möjligt att jag gör!) Och 87,6 är väl en helt godkänd vikt för en 100-åring?

Föresten skulle jag tro att de där 4 grammen som Benjamin väger mer än Lillasyster består av mollusker. Många, stora och fula mollusker.  men de håller på att ge sig - det är nog inte fler än 100 stycken kvar nu...