Syftet är att en dietist ska kunna beräkna energi-och proteinintag samt se om några näringsämnen eventuellt behöver kompletteras. En matdagbok gör det också lättare för dietisten att ge riktade råd.
Bra! Det något diffusa råd vi fick häromsist "mer mat" var ju inte särskilt konstruktivt... Det rådet kastade å enda sidan omkull mig och kunde å andra sidan inte tas på tas på allvar av mig.
Faktum är att det är första gången på flera år som någon frågar exakt vad och hur mycket Benjamin äter. Det är faktiskt ingen som har varit intresserad av det. Inte sedan vi försiktigt undrade om det inte var dags att sluta med sondmatningen för sisådär tre år sedan. När vi då berättade vad han åt självmant fick vi ju veta att det inte var aktuellt att sluta sondmata. Då visste vi fortfarande inte att själva nyckeln till ätandet var att först sluta sondmata...
Egentligen är vi rätt glada över att ingen frågat tidigare. Det gick ju en sommar och nästan en hel höst när Benjamin i stort sett bara år kakor och kex. Det var först när vi slutade att ge honom kakor och kex som han verkligen kom igång med annan mat också (Såklart! Enklaste matematiken för vem som helt men inte för oss...) Och då var ju rätt glada att ingen frågade!
Men nu mäter och väger vi. Varenda gram och milliliter. Vi hade till och med vågen framme på restaurangen i söndags! Vi räknar noga och dokumenterar! Det är faktiskt ganska roligt. Särskilt när man får skriva 250 gram risgrynsgröt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar