Barnen och bloggen

Nio blogginlägg på samma dag. Det kommer inte hända igen - jag lovar! Den förre påven lär ha sagt att det finns två saker som aldrig är meningslösa; att ta hand om sina barn och att blo... eh, hoppsan..och att be!

Idag har jag inte ägnat mig åt något annat än att ta hand om mina barn och att blogga. Att be istället för att blogga hade möjligen varit snäppet mer meningsfullt ur ett evighetsperspektiv.

Men att dokumentera har ändå känts meningsfullt. Ur ett annat perspektiv. För att få perspektiv. Och för att minnas. Sedan - när denna matresa är ett minne blott!

Några iakttagelser efter denna dag 3 utan näringsdryck:

1. Benjamin äter mer men knappast mer varierat. Han har ju i princip ätit hela dagen.
2. Han tar mycket större bitar och tuggar inte riktigt lika noggrant  som han gjorde i början.
3. Det verkar som han äter bättre om han får vara ifred. Han äter sämre vid våra måltider.
4. Det verkar som han äter mest vid 10-tiden och vid 16-tiden. Möjligen hänger detta ihop med nummer 2.
5. Nummer 2 och 3 behöver definitivt undersökas noggrannare.
6. Benjamin är till skillnad från sin Lillasyster definitivt inte redo för potträning.
7. Det är onödigt slitsamt att fokusera på matträning och potträning samtidigt.

Frågan jag ställer mig nu är om vi behöver kak-och kexavvänja också eller om vi bara ska låta det vara som det är och kanske be någon dietist räkna näringsinnehållet på menyn.

I morgon byter vi. Då tar pappaB över ruljansen här hemma. Själv ska jag ut och segla med Storasyster och goda vänner! Häärligt! 

Just det - köket behöver saneras... Fast nu är det försent! Det får nog vänta tills imorgon!

Desserten

20:30.  Tre stora nyplockade jordgubbar, resten av finchokladen och ett litet glas likör. Bara jag!

Benjamin och Lillasyster sover gott. Jag hinner tänka på annat än vad som ska in och ut ur kroppen... Tänka på hur bra vi har det; rent vatten, mat, kläder, tak över huvudet, tre friska barn, en familj, träden, jordgubbarna och allt det andra. "Gör er inga bekymmer, fråga inte: Vad skall vi äta? Vad skall vi dricka? Vad skall vi ta på oss? Allt sådant jagar hedningarna efter. Men er himmelske fader vet att ni behöver allt detta. Sök först hans rike och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också."

Det är bara det där stökiga köket som stör mig lite...

Kvällsmat

18:06. Kvällsmat. Benjamin äter ingenting. Lillasyster äter kokta grönsaker och en wienerkorv.

När jag dokumenterar så här noga som jag gjort idag blir mönstret uppenbart: Benjamin äter inte under våra måltider. Han äter däremellan. Det kan förstås bero på att  han inte vill äta när vi äter eller att han inte är hungrig när vi äter. Det troligaste är nog ändå att han inte vill äta det som serveras vid måltiderna. Här någonstans uppkommer ett dilemma. Vi vill ju att Lillasyster ska äta mat, inte bara kex och kakor, så därför serverar vi inte det vid måltiderna. Det är ju nog svårt att begränsa hennes kex och kak-intag mellan måltiderna. Men det resulterar ju i att Benjamin inte alls uppskattar att sitta med vid måltiderna. När han gnällt ett tag låter vi honom gå från bordet. Och då vill Lillasyster också gå från bordet...

Vi slår knut på oss själva för att få någon ordning på måltiderna. Så slår det mig att detta med måltidskultur kanske inte så lätt för någon småbarnsfamilj och då blir jag faktiskt lite tröstad.

Nu badar båda barnen. Det behövdes!

Jag lade lite diskret en bit banan på badkarskanten om någon mot förmodan skulle få för sig att smaka på den. Men jag tänker inte alls på kaoset i köket. Om jag inte tänker på det så försvinner det nämligen.

Eftermiddagskaffe

15:30. Eftermiddagskaffe med Mariekex. Lillasyster får ett men äter två. Jag får två men äter fyra och en stor mugg med kaffe! Benjamin får hur många han vill och äter minst fem. Sen tappar jag räkningen.

På paketet står det att ett kex innehåller 20 kcal. Det innebär att 15 kex motsvarar en flaska näringsdryck. Benjamin bara under eftermiddagskaffet fått i sig i alla fall hälften.

Lillasyster kissar på pottan och bajsar på toaletten. Benjamin får behålla blöjan på...

Själv försöker jag glömma bort att det finns ett kök som behöver städas!

Fruktstund

14:49. Jag flyr från kaoset i köket och beger mig ut på en promenad med tvillingvagnen. Barnen får varsin äpplebit som färdkost. Lillasyster äter upp sin - och så småningom även Benjamins bit. På vägen hem kommer regnet igen och vi blir plaskblöta.

Eftermatenmål

14.04. Benjamin kom tassande till soffan och väckte mig. Han hade ett halvt kex i handen som han hittat någonstans. Han kröp upp till mig och åt upp det. Sedan ville han ha mer så vi gick tillbaka till köket. Klara sov fortfarande.

Nu sitter han och äter. Nya saker och gamla rester. Det är alldeles tyst. Fridfullt. Jag direktrapporterar från köksbordet. Benjamin knaprar på en salt pinne, en pommes stripes, en mandelbiskvi, ett bananchips, en minimashmallow minsann - och en till!

Nu tittar han ner. Hoppsan. Han kissar! Jag reser mig för att torka men han säger bestämt nej! Han får sitta kvar i kisset och äta klart. Nu dricker han mjölk. Lyfter glaset över huvudet och häller lite på sin rygg... 

Benjamin verkar ha ätit färdigt för den här gången.

Jag tänker att jag borde nog städa men... så vaknar Klara med bajs i blöjan. Hon behöver inget eftermatenmål. 

En lunch

12.20. Vi äter lunch. Benjamin äter ingenting men dricker lite mjölk. Klara äter etiopisk pepparsås och dricker mjölk samtidigt som hon stolt gör tecknet för mjölk. Det är ingen bra kombination att både dricka och göra tecknet samtidigt...

Jag äter etiopisk pepparsås med nyskördad sallad och squash. Det blir lite LCHF det, tänker jag. Funderar på om jag kan gå ner i vikt i samma takt som Benjamin går upp. 7,5 kg på 3 år är kanske lite att ta i men kanske 2 kg på 1,5 år. Det borde gå tänker jag och tar en bit choklad.

Benjamin kissar och bajsar i kalsongerna. Klara kissar på pottan två gånger. Jag kommer på att jag glömt att gå på toaletten själv.

Sedan är alla väldigt trötta och somnar samtidigt som åskan mullrar in.

Ett mittemellanmål

11.15. Barnen ser några avsnitt av Bondgården på SVT Play. Lillasyster lär sig tecknet för mjölk, skriker av förtjusning när lammet matas med nappflaska och övar på att säga kattunge. Benjamin säger "mer" varje gång ett avsnitt är slut. Han tuggar på en pommes stripes och äter lite choklad och en mandelbiskvi. Sedan sväljer en för stor bit av en mandelbiskvi. Kanske en hel? Det gör både ont och framkallar kräkreflexer. Han gråter men kräks inte. Håller på att lära sig äta!

Sedan kastar Lillasyster ut gårdagens pommes stripes på golvet. När hon ska plocka upp dem hittar hon en chokladbit som Benjamin tappat. Den håller hon sedan i handen tills den blir alldeles mjuk. Då, först då, slickar hon i sig den. Långsamt långsamt. Precis som man ska göra med fin choklad.

Klara kissar en gång på pottan och en gång i barnstolen. Det rinner ner på golvet.

Nu leker båda barnen i sandlådan. Jag plockar sallad och squash i grönsakslandet och tänker att jag borde städa i köket.

Också ett mellanmål...

Klockan är 10:07. Vi har just ätit mellanmål. Lillasyster åt gårdagens pommes frites från det lokala gatuköket. Till detta åt hon äpplebitar. Benjamin har påbörjat sitt fjärde (!) Kornmo fullkornskex för dagen. Till detta åt han extra mörk Mascao rättvisemärkta choklad samt Coco Pops (knappast rättvisemärkt). Båda drack mjölk. Jag drack te.

Båda barnen är nakna. Lillasyster har kissat på pottan två gånger. Benjamin har kissat på golvet en gång.

Nu står båda två vid diskhon och "diskar".

Jag pustar ut, ser ut över köksbordets (och golvets) rester och dricker te. Nu en aning för kallt....

Fyra fina siffror på vågen

Jag slank in på BVC idag för att väga Benjamin. Nu närmar han sig 10-kilos klubben igen;  9970 gram är ju så nära man kan komma...

Han var ju vid målsnöret för att kvala in i 10-kilos klubben för ca 4 månader sedan. Men sedan gick han ner i vikt igen; vid förra läkarbesöket för ca 3 månader sedan vägde han ungefär 9700.

När vi började flaskavvänjningen stannade vågen på 9800 gram. Och nu har han alltså ökat igen. Vi har valt att inte väga Benjamin så ofta trots flaskavvänjningen. Vi vet därför inte om han gått ner i vikt överhuvudtaget eller om han bara stått still ett tag.

Men det spelar faktiskt ingen roll. Vi vet att han hela tiden går lite upp och ner viktmässigt. Det gör säkert alla barn men det är inte alla föräldrar som blivit indoktrinerade att stirra sig blinda på viktkurvor och blinkande röda siffror.  Vi vet också att det inte verkar spela så stor roll vad han äter eller inte äter - det går lite upp och ner i alla fall. Men i slutändan mest upp!

Det fanns en liten baktanke med den här vägningen idag. Jag fungerar nämligen om ätandet kan få ytterligare skjuts framåt om vi tar bort näringsdrycken helt och hållet. Jag får passa på nu när pappaB är borta några dagar för vi har lite olika syn på hur mycket näringsdryck vi ska ge Benjamin... Nu när han är borta så ger jag ingen näringsdryck överhuvudtaget - men det får ni inte säga till honom.

Choklad!

Kladdkaka!

Mycket ägg och smör... rena rama nyttigheterna! Och massa kalorier dessutom.

Vi åt upp resterna från ett kalas våra vänners haft i sin sommarstuga. Benjamin också! Det första kladdiga som han ätit. Både en och två gånger åt han kladdkakan. Sedan åt jag upp det sista. Det var kanske dumt. Nu måste jag ju baka ny;)

I kväll provade jag med ren choklad. Små små pyttebitar. Benjamin och lillasyster lekte en lek som gick ut på att springa fram och tillbaka till mig. Varje gång de kom till mig fick de varsin chokladbit! De hade så roligt - och jag med!

Några frågor från en vän

Ännu en förstummande vacker sommarkväll!

PappaB och Storasyster har på den sistnämndas önskan gått och fiskat. Lillasyster somnade utmattad efter ännu en utomhusdag fylld av nya intryck och äventyr. Benjamin ligger i sängen och roar sig själv genom att sjung-prat-jollra.

Så ges mig några minuter i lugn och ro innan det är dags att ta itu med kvällssysslorna och sen stupa i säng.

Jag satte mig först med datorn på balkongen men flyttade nyss in igen bara för att kunna lyssna på Benjamin. Lyssnar och njuter!

Med Benjamins ljud från rummet bredvid vill jag skriva. Jag har mycket att skriva om. Både för att skriva av mig och för att berätta för andra. Medan jag funderar över ingång till kvällens skrivande kollar jag mailen - så får jag uppslaget. Dagens inlägg får bli svaret på ett mail som jag just fick. Ett mail från en väninna som engagerat följer Benjamin. Jag tar mig friheten att först citera henne:

"...jag läser om Benjamins förehavanden. Jag blir alldeles förstummad och undrar om han får i sig det han ska och kommer det ut det som ska? När dricker han näringsdrycken? Och vi ska inte glömma dagis där han ser alla andra barn äta och han har haft chans att iaktta lillasyster som var på god väg att gå om honom.

Men självklart är det Ni föräldrar som hade modet att ta klivet rakt ut i intet med en bön om ......måtte det bära.

Jag fattar ingenting...."


Så här skriver jag i mitt svar:


"Kära C!
Ja, visst blir man förstummad. Det blir vi också. Att se Benjamin äta är verkligen en källa till förundran. Vi klev ut i intet. Burna av andras erfarenheter. Och det höll!

Din fråga om han får i sig det han ska är svår att besvara. Han äter ju fortfarande väldigt lite, ensidigt och onyttigt. Men han har faktiskt inte gått ner särskilt mycket i vikt. Eftersom han fortfarande är precis i början av sin ätande karriär så har vi goda förhoppningar om att han kommer äta både mer och fler saker allteftersom. Så denna relativt korta period av "malnutrition" (felnäring, undernäring, näringsbrist) är i våra ögon både acceptabel och nödvändigt. Hela "hemligheten" bakom hans framgångar med maten ligger i denna acceptens av malnutrition. En acceptens som i stort sett saknas i svensk sjukvård där det råder "nolltolerans mot malnutrition".  

Läkarna här fattar inte heller någonting. De är också förvånade när barn "helt plötsligt" börjar äta. Men vi är inte förvånade längre. Inte Graz heller. Deras metod fungerar och det är bara en tidsfråga innan man kommer att börja använda den i Sverige också. 

Jämfört med den effekt som flaskavvänjningen (och den därmed oundvikliga malnutritionen) fick så kan jag faktiskt inte hålla med dig om du vill ge dagisbarnens och lillasysters ätande någon vikt. Jag är övertygad om att flaskavvänjningen skulle gett samma effekt även om Benjamin inte gått på dagis och även om han inte haft en lillasyster. Jag tror inte att aldrig så många ätande barn omkring honom hade påverkat honom nämnvärt.

Det där med näringsdrycken är en avvägning! Vi tycker att det verkar som han äter mer annat när han inte får näringsdryck samtidigt som han vill ha den och antagligen också behöver den. Vi känner oss fram. För ett tag sedan fick han den både morgon och kväll men nu får han den bara på kvällen, samtidigt som Lillasyster får sin vällingflaska och Storasyster får kvällsfil. Vissa dagar får han den inte alls. (Om jag får bestämma...)

Ja, det kommer ut som det ska. Faktiskt är bajset i sig ett helt uppslag att skriva om. Har aldrig bytt blöja med sådan entusiasm som nu. En intressant iakttagelse är att han faktiskt kissar mer nu än tidigare! 

Vi ser fram mot att se dig snart! Det blir ju utan Benjamin då... Men du vet att du alltid är välkommen hit för att se vårt lilla mirakel "live".

Kram så länge!"

Nu tystnade han, vår lille hjälte! Somnade mitt i jollrandet. Och Storasyster har kommit hem igen,  utan fisk. Hon vill leka häst nu.  Och sova på balkongen. Min stund av lugn och ro är slut för denna gång. Men det är mysigt att natta barn på balkongen också. Vi pratar om himlen!

Packa upp!

Hemma igen!

Nu ligger en stor hög med packning på golvet som väntar på att bli omhändertagen. En stor disk som väntar på att diskas. En stor hög med ren tvätt som väntar på att vikas ihop. Men det får vänta lite (till...)

Det finns ju en blogg också. En blogg som väntar på att uppdateras. Jag vet nämligen att det finns läsare som är nyfikna på hur det går. Jag blir så rörd när ni otåligt hör av er och undrar hur det går.

Det går bra! Benjamin fortsätter att äta!

Digestivekex är fortfarande hans bästa gren. Digestivekex tillsammans med annat som har samma torra och spröda konsistens som kakor och kex. Men han har under den senaste veckan utökat sin meny och ätit: Kakor och kex med fyllning, några bitar kanelbulle och en halv smörgås. Han har ätit 10 ärtor, 3 pommes frites och en halv centimeter wienerkorv. Så har han tuggat och svalt flera musbett  äpple, två musbett nektarin och lite morot.

Det låter så lite... Men det är så mycket! Till och med jag själv blir imponerad nu när jag ställer samman allt som han faktiskt har ätit.

Vi träffade logopeden igår och medan vi pratade så åt Benjamin sin medhavda lunch; Digestivekex och mjölk. Han åt och drack som om han aldrig gjort annat och hon tittade förundrat på. Konstaterade att han använder både framtänderna och kindtänderna både till att bita och tugga. Konstaterade att han varken kväljdes eller satte i halsen. Konstaterade att han drack samtidigt som an hade mat i munnen, att han alltså blandade mat och dryck. Intressanta iakttagelser som vi inte gjort själva. Hon lyssnade till mina utläggningar om varför Benjamin börjat äta. Att vi aldrig kunnat göra detta utan de erfarenheter som finns både på Notube i Graz eller på den facebook-grupp för föräldrar som vill tro att deras barn kan äta själva.

Jag hoppas att hon tagit intryck och kommer ihåg vår berättelse. Får jag en stund över någon gång så ska jag göra en sammanfattning och lämna till alla logopeder vi varit i kontakt med och såklart till Benjamins barnläkare. Jag längtar efter att berätta för henne. Hon kommer att bli så glad!

Packa!

Vi ska resa bort ett tag.

Härlig känsla att bara packa några extra näringsdrycker. Istället för att packa mängder av näringsdryck. Samt massa i reserv för...  "tänk om det händer något och det är ju det enda han äter..."