Är det någon mer än jag som lagt märke till att det blir allt glesare mellan inläggen här?
Det beror inte på att jag inte vill. Det beror faktiskt inte heller på att jag inte hinner. Det beror nog mer på att jag inte behöver. Vi är inne i en rätt skön vardagslunk här hemma i höstrusket. Benjamin och storasyster går på förskolan tre timmar varje förmiddag. Så länge lillasyster sover är det lugnt och tyst i huset och jag kan ibland tänka färdigt en tanke eller två.
När barnen kommer hem är det desto mer intensivt. Tre barn med tre olika slags mat. Oftast äter ju storasyster samma som vi vuxna så i så fall stannar det vid tre rätter;) Lillasyster äter mest av alla. Hon äter verkligen allt. Gärna det som Benjamin ratar. Gärna chips och kakor. Gärna från hans tallrik. Hon bör ju fortfarande äta lite mindre av salt än vi andra och helst inte så mycket socker heller. Så det gäller att hålla maten på rätt tallrik så att säga...
Det är ju annars ungefär det som vardagen går ut på. Att laga maten, servera maten och plocka undan efter maten. Ta hand om utgifterna;) Innan man börjar om igen. Med Benjamin är det på ett sätt enklast. Vi bara öppnar en flaska tillsammans med hans små övningsportioner (en havrering, ett chips, en sked med tre droppar sås på osv). Han äter vad han äter och sedan är det inte mer med det. Ingen disk att tala om heller direkt.
Vardag alltså. Lugn och skön lunk så här före jul. Vi tar dagen som den kommer och avslutar den förhoppningsvis innan vi blir för trötta. Vi har det bra helt enkelt!
Jag har inte så mycket som jag behöver skriva. Känner inte något stort behov av att skriva av mig. Däremot finns det såklart en del att berätta om Benjamin, det gör det alltid. Till detta ber jag om att få återkomma.
Ha det gott till dess!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar