Jag kan därför inte låta bli att dela med mig av ett inlägg på den facebook-grupp där föräldrar till barn-som-inte-äter stöttar varandra. Ett inlägg som, tycker jag, på ett väldigt illustrerande sätt visar vilken tilltro många sätter till den här energirika sondnäringen. Måste säga att sondnäringsindustrin lyckats väl i vissa avseenden...
"Väldigt länge sedan jag skrev något här. Vi "blev" med en tiny, yttepytteliten kille på dryga två år i februari-12. Familjhemsplacering enligt LVU. Omsorgssvikt, undernäring, negligerad. Knapp, kräkningar, dygnet runt. Ingen viktökning. Provade allt. Kräktes allt. Vi tvingade vården att lägga in oss på barnmedicin under hösten-12. Lite bättre. Allt började tyvärr om när vi kom hem efter tre veckor. Vi dog en smula allihop. Skulle vi orka? Tills vi och vården tog ett kvantsprång. Undermålig dietists råd var: inget extra vätska- det fyller ut plats som sondnäringen ska ha. Vad är symptomen på vätskebrist? Kräkningar och diarré! Mängden vätskeersättning vi skulle peta i honom var som hela universum tyckte vi. Han fick vätska. Mycket vätska. Allt vände. Allt vände. VÄNDE! Idag fredag 18/10 har han inte fått någon Nutrini Energy på tre veckor. Han får heller inget vatten i knappen längre. Han äter! Han dricker! Han är törstig! Han är hungrig! Han bajsar, ursäkta, korvar. Ni får ursäkta mig en gång till men jag kan inte i ord beskriva hur mycket avsky jag känner inför dietister. Inte du kära nyfunna dietist som inte lägger all din tilltro till kurvor och diagram. Men ni andra. Burr och hu. Men de dystra tankarna skingras om och om igen för lyckan är total när han vaknar upp på morgonen och det första han säger är: Äta!"
"Tills vi och vården tog ett kvantsprång." Bra uttryck!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar