Nja, riktigt så här stora och många pumpor blev det visserligen inte i köksträdgården. Men de var roliga att odla och goda att äta! Idag var det premiär!Jag skar en i skivor och ugnsbakade dem. Sedan ringlade jag honung och strödde flingsalt över.
Och som han åt, Benjamin!
Bit efter bit, klyfta efter klyfta. Systrarna däremot dissade pumporna helt och spottade ut. Det är första gången i världshistorien som Benjamin äter något som systrarna inte äter. (Förutom alla kakor och kex förstås - men det är ju för att flickorna inte får äta dom.)
Jag anar dock att det inte är sista gången som Benjamin äter något som systrarna inte äter. Det verkar nämligen inte som att olika smaker spelar så stor roll för honom. Konsistensen är viktigt. Och framför allt dagsformen och sammanhanget. Han behöver liksom komma igång att äta. Om han väl gör det så fortsätter han oftast. Men alltför ofta så kommer han inte igång och det är som att han inte kommer ihåg att han faktiskt kan äta. Då leker han bara med maten, eller skjuter den ifrån sig. Eller så är det något annat som är mer intressant.
Alltså ungefär som många andra 3-åringar.... Skillnaden är väl att de sällan få kakor eller kex istället för mat när de inte vill/orkar/har lust att äta. Det får ju som sagt inte Benjamins systrar i alla fall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar