Lite vill ha mer.

Men risk för att låta tjatig (en risk jag gärna tar): Också idag har Benjamin slickat och smackat på kaka, majskrok och stor vit böna... Inte lika mycket som igår och heller inget kräk.

Och så känslan av otålighet som börjar komma smygande hos mig. Lite mer! Lite längre! Lite oftare!

Maraton i tålamod!!!


Piggar upp mig med uppmuntrande läsning om en pojke som lärt sig äta