För fyra månader sedan vågade Benjamin föra mat till munnen!
För en månad sedan vågade han ha mat mellan läpparna utan att hålla i den med händerna med händerna!
Idag, på sin dopdag, vågade Benjamin för första gången ha mat inne i munnen! Närmare bestämt en hel centimeter "pommes pinnes" som han hade inne i munnen uppemot en halv minut - med stängd mun!
Han tuggade inte - det vet han ju inte hur man gör. Han svalde inte heller - han har ju hittills bara svalt flytande föda. Men han kräktes inte heller, och såg inte ut att tycka det var alltför obehagligt.
Det går inte snabbt. Det går snarare väldigt långsamt. Här skulle det kunna vara på sin plats med en klok och tänkvärd reflektion över långsamhetens lov. Med en hänvisning till boken med samma titel:
"Vem hinner egentligen njuta av livet? Vad händer med den som alltid tvingar sig att vara effektiv eller nyttig? Varför pratar så många om sin längtan efter långsamhet för att i nästa sekund jaga vidare genom livet?"
Men den reflektionen får ni stå för själva. För själv är jag just nu bara irriterad på den oändligt långsamma långsamheten när det gäller Benjamin och maten.
Hej Sofia, underbar fin lilla Benjamin! Så rolig att se ett kort på honom. Din blogg är mycket bra. Det gör mig glad att kunna läsa om Benjamins senast framgång. Kramar.
SvaraRaderaZab F
Hej
SvaraRaderaJag har följt din blogg ett bra tag nu för vi har en del gemensamt. Jag har också en liten matvägrare här hemma som så SAKTELIGA gör SMÅ SMÅ framsteg, jag har precis som du samma funderingar kring varför en del barn kan gå från sond till ätande, men inte alla. Vi har precis som ni kört Notube med vår dotter men blev inte sondfri. Vi har precis som ni badat i kräkningar. Jag vill bara säga att ni kämpar på så oerhört bra Benjamin, du och din familj. Benjamin har tur som har dig, en så engagerad mamma. För det påverkar verkligen hela familjen. Jag hoppas Benjamin får komma till Folkeberanodotthemmet matlaget om du fortfarande vill det. Jag har sett i ett inlägg att du har funderat på det. Jag vill ge dig en inblick i vad FBH gjorde för oss.
Min Alma har alltid haft svårt att äta. Hon fick nässond som 3 månaders och knapp vid 10 månaders ålder. Hon har alltid bara tagit 1-2 teskedar och aldrig druckit välling eller ersättning sedan var hon nöjd, aldrig mer på en hel dag. När Alma var 2 1/2 år fick vi komma till FBH. Efter ett par veckor efter FBH kunde Alma äta ett helt chips och efter ett par månader ett par teskedar ris. På FBH fick vi reda på att barn som inte vill äta drivs inte av hunger eller lust. Utan man kan "väcka/guida dem" till deras lust i ett ätträningstillfälle (1 vuxen + barnet själva i ett rum). Den vuxne ska vara en "startmotor" för barnet genom att beskriva allt man gör med maten, hur det ser ut hur det smakar hur det låter när man äter m.m. och då även beskriva det barnet gör med maten. Ex Jag tittar på mitt kex och (om barnet tittar på sitt kex) säger man och du tittar också på ditt kex. Jag känner på mitt kex med fingret, det käns strävt. Du känner också på ditt kex. Om barnet tappar instresset här genom att intressera sig för annat eller går ner från stolen ska man låta jätteglad och säga Du kände på ditt kex. Vikten med deras träning är att få barnet att känna självförtroende och få självkännedom i matsiutationen även om det inte äter. I ett ätträningstillfälle bör man inte säga uppmaningar som att ska du smaka på maten eller vill du ha. Ibland tog matträningen enligt FBH 10 sekunder för Alma och ibland 5 minuter beroende på hennes intresse. På FBH fick vi också reda på att Alma har andra svårgheter även i lek och andra situationer för att på FBH ser de hela människan och stirrar sig ej bara blinda på måltidssituationen. På FBH fick vi lära oss att Almas intresse för mat kunde väckas genom LEKEN och då fokus på att LEKA med mat och INTE SMAKA . Vi har här hemma byggt upp en liten affär i hennes rum där vi blandar plastmat med riktig mat. Där vi bara handlar och leker med maten, vi har spenderat timtal där. Det var här Almas intresse väcktes för mat sällan vid köksbordet eller en ren matsituation.
ge inte upp. Alma är idag 3 1/2 år och en bra matdag för Alma kan se ut så här 1 pepparkaka till frukost, 1/2 banan till förmiddagsmellis (vilket hon bara vill äta på förskolan) ca 1 deciliter pasta eller ris till lunch och ett par tuggor på kvällen, vi sondar ca 300 -500 ml sondnäring per dygn. Nu kör vi notube men är på väg att ge upp vi kommer hit men inte längre just nu. Vår och Almas energi är slut nu så vi komemr inte lägnre denna gång. men förhoppningsvis får vi komma tillbaka till FBH efter sommaren. Jag tror på Benjamin, jag tror på er. heja ni.