Ofta får jag kommentarer som går rakt in i hjärtat. Som gläder, värmer och berör. Ibland händer det att jag får kommentarer som är lite mer svårsmälta.
En sådan kommentar fick jag via facebook på mitt inlägg innan jul. Genom ett missförstånd hade en läsare uppfattat min text och bilden på de två vågskålarna som en "...inbjudan till att förväxla värdet/existensen med förmågan/avvikelsen". Den kommentaren fick mig att tänka. Först tänkte jag mest hur mitt inlägg kunde uppfattas på det viset? Jag tror ju att en människas värde ligger just i det att hon finns till, oberoende av förmågor och prestationer.
När vi så småningom rett ut missförståndet fortsatte mina tankar, fast nu på ett annat plan och egentligen frikopplat till själva kommentaren. Jag vill rannsaka mig själv: Finns det saker jag gör, säger, skriver som bottnar i tanken att människans värde faktiskt beror på hennes förmåga, prestation? I så fall vill jag veta det för att kunna ändra det. Jag vill att mina handlingsmönster reflekterar det jag tror på; ett orubbligt människovärde. Jag anar att det är ett livsprojekt....
Jo, klart jag vill att Benjamin ska kunna äta. Klart jag vill att han ska vara en kille med förmågor och begåvningar. Men jag vill inte att Benjamin ska vara någon annan än precis den han är - Benjamin!
Som har namnsdag idag!
Namnsdagsbarnet själv har för övrigt blivit förkyld. Han snorar och har feber och... kräks!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar