Båda två!

Imogon har det gått 10 arbetsdagar sedan lillasyster föddes. Alla som är insatta i föräldrapenningpolitiken vet att detta innebär att föräldrapenningen i samband med barns födelse tagit slut. Om vi skulle gjort som man brukar skulle Bosse alltså börja jobba igen imorgon...

Men det gör vi inte! Och det ska han inte! Han ska vara ledig i 7 månader till!

Och vet ni vad: Jag har slutat säga att det känns lyxigt. Att det känns som en stor förmån. Det känns bara viktigt, helt rimligt och kanske livsavgörande för oss alla. Som individer och som familj. Jag är glad och stolt över att vi valt att göra på detta sätt. Det är klart att jag hade överlevt att vara föräldraledig själv. Men det hade blivit lite för mycket av allting. Lite för mycket med två blöjbarn, lite för mycket att hämta och lämna storasyster på förskolan, lite för mycket att matträna Benjamin, lite för mycket med besök hos logoped och läkare, lite för mycket att torka kräk, lite för mycket att tvätta, lite för mycket att amma, lite för mycket att dessutom försöka njuta av kärleken till och från våra tre underbara barn, lite för mycket att erinra kärleken till och från livet. Livet!

Visst - jag är tacksam för att vi faktiskt har möjligheten att vara hemma båda två- det är på sätt och vis både lyxigt och en stor förmån. Med hjälp av vårdbidrag, barnbidrag, föräldrapenning för båda våra bebisar (!) och en gnutta sparsamhet ska vi göra vårt bästa för att låta denna vår vara våran vår;)

Och vi hoppas så klart att det under våren våras för Benjamin. Just nu känns det nämligen som att han är lite för lite av allting. Han äter lite för lite, smakar lite för lite, går upp i vikt lite för lite, kommunicerar lite för lite, förstår lite för lite, håller sig frisk lite för lite.

I morgon börjar alltså vår gemensamma föräldraledighet på riktigt... Vi börjar den med att åka - båda två- till Mun-H-Center i Göteborg- ett nationellt orofacialt kunskapscenter. Klockan 10 ska vi träffa Lotta logoped. Återkommer med rapport därifrån så snart jag hinner!