Tack!

Jag bara måste tacka för alla fina kommentarer och hälsningar på bloggen, på facebook, i brevlådan och på telefonen. Tack!

Almanackan visar att det gått en hel vecka sedan jag skrev förra gången. Lillasyster (ja... snart, mycket snart är vi redo att kalla henne vid namn) har hunnit bli dubbelt så gammal som förra veckan. Två veckor! Två veckor som en sekund och två veckor som tusen år. Tiden rusar och står still. I hennes ögon, som är öppna allt längre stunder i taget, finns evigheten och ögonblicket!

Och samtidigt som dessa heliga stunder av nyfödd närvaro i huset pågår det vardagliga livet: Benjamin är förkyld igen. Förkyld, hostar och... rätt gissat - kräks. Gårdagens skörd av tvätt blev en omgång sänkläder, 4 bodys, tre byxor samt ett okänt antal kräklappar och handukar. Just det - en omgång kläder för både mig och Bosse blev också nerspydda. Dagens tvätthög är ännu inte omhändertagen.

Innerligt tacksam för att vi har en egen tvättmaskin samt att vattenförbrukningen ingår i hyran!