Måndag förmiddag

Det är tyst i huset. Storasyster är på förskolan. Lillasyster sover. Benjamin sover. Han är trött. Han är ofta trött. Somnar lätt, inte sällan vid matbordet. Och jag tänker... varför är han så trött? Får han inte i sig tillräckligt med energi?

Bosse är i stan för att köpa en särskild sorts mjuk liten sked som vi ska använda för att mata honom med den vanliga drycken. Enligt instruktion från Notube. Och jag tänker... det kommer inte att funka! Jag som i grunden har en mycket positiv och optimistisk inställning till det mesta börjar tvivla. Det kommer inte att funka men vi gör som de säger....

Jag tänkte sortera barnens garderober. Rensa ut lite. Letade förtvivlat efter några av Benjamins kläder som började bli för små. Den skjortan.. som han hade förra midsommaren? Nä, den passar fortfarande...   Och jag tänker... varför växer han inte? Varför är han så liten?

Det är tyst i huset. Men mina tankar ger mig ingen lugn och ro... Jag har börjat grubbla igen. Oroa mig. Inatt kunde jag inte sova. Tänkte. Halvdrömde... att Benjamin frågade: "Är det jordgubbssmak?"  Skulle precis svara på hans fråga när jag insåg att jag drömde. Han frågar inget. Pratar inte. Inga ord. Läste om ordrikedom på en annan blogg. Grät en skvätt. För jag tycker precis likadant. När man börjar förstå och kunna kommunicera med sina barn. Det är då det börjar bli roligt. Men Benjamin säger inget.

Nu måste jag väcka de små liven, nu ska vi till Bvc och väga Klara... och Benjamin.