Varsågod lillasyster!

Tyvärr måste jag nog göra er besvikna. Alla ni som sagt det, trott det, hoppats det... Att när lillasyster börjar äta så ska ni se att Benjamin hänger på!

Själv tänkte jag länge att dit är det ju så långt kvar. Tills Klara börjar äta. Men nu är är det inte långt kvar... Bara några korta veckor.

Men tyvärr måste jag nog redan nu göra er besvikna. Det kommer inte att bli så. Benjamin kommer inte att lära sig äta samtidigt som Klara. Inte så att Klara, 5 månader, redan lärt sig äta. Nej, jag tänker fortsätta helamma tills hon är 6 månader. (Och fortsätta njuta av att det fungerar. Det är fortfarande så att jag förundras av hennes ihärdiga aptit. Hon bara suger liksom. Minns att jag räknade antalet sugtag som Benjamin tog. Det var så få. Nu går det inte att räkna. Klara äter tills hon somnar eller tills hon är mätt och nöjt tittar upp på mig, gurglar och skrattar, med en mjölkdroppe rinnande längs hakan. Det är något helt annat än Benjamins skräckslagna blick när han förtvivlat försökte tillfredställa sin hunger och sitt sugbehov. Vad vi inte visste då var att ansträngningen det innebar att äta gjorde att han inte fick luft. (Prova själva att klunka ur en nappflaska och håll för näsan samtidigt!))

Varför kommer Benjamin inte att lära sig äta samtidigt som lillasyster då? Han må vara utvecklingsförsenad men han är sannerligen inte dum!

Häromdagen när vi som vanligt gav lite plockmat till Benjamin gav vi, mest för skojs skull, lite till Klara också. Han fattade direkt! Detta ska ju hon ha. Inte jag!

Varsågod lillasyster!

Tack storebror!