De två vågskålarna

Först var det det här med maten, att Benjamin inte äter. Sedan kom det här med utvecklingen, att Benjamin inte riktigt hänger med i utvecklingen. Två områden som jag (vilket ni vet...) under hela Benjamins liv av och till känt oro, frustration och rädsla inför och haft många funderingar över.

Det är som en sådan där gammeldags våg med två vågskålar. Är det mycket fokus på det ena så blir det andra lite lättare.

Just nu, så här några dagar inför julen - den stora ätandets högtid (hoppas att ni kan läsa in mina ironiska undertoner) väger det här med Benjamin och maten mycket lätt.

Det beror på att den andra vågskålen har blivit desto tyngre!

Benjamins utvecklingsförsening blir oss nämligen allt tydligare. De senaste dagarna har känslan krupit närmare. En känsla som sakta men säkert håller på att landa i en visshet. En känsla av att det inte bara handlar om en utvecklingsförsening vilket i så fall skulle innebära att Benjamin kommer att ta igen, komma ikapp. En känsla av att det är något mer, något annat. Som Benjamin inte kommer att ta igen. Någon form av utvecklingsstörning alltså.

Denna vågskål tynger ner allt mer och lyfter upp den andra vågskålen. Att Benjamin inte äter. Det väger lätt!