måndag 27 maj 2013

Brev som väcker ilska.

Vi fick ett brev idag. Där stod följande:

"Jag har diskuterat angående remiss till Folke Bernadottehemmet i Uppsala med min chef NN. Hennes åsikt är att så långt det är möjligt i första hand utnyttja regionens resurser.

Fick rapport från logoped NN att ni rekommenderats söka ny kontakt med Mun-H-Center för ytterligare hjälp därifrån. Tacksam om ni åtrrapporterar till mig vilken hjälp ni fått därifrån och hur de tänker angående fortsättningen.

Men vänlig hälsning

Det mellanstora sjukhuset
Barnmottagning

NN
Läkare"

Hur f:n kan det ta 2 månader att klämma fram detta? Två månader under vilka jag ringt både hit och dit och frågat om remissen kommit fram till Folke Bernadottehemmet... Såklart den inte hade för den låg bara på den där alldeles för överbelastade chefens skivbord och samlade damm. Damm och irritation!

Läs brevet igen: "...så långt som möjligt i första hand utnyttja regionens resurser." Ja, det är väl klart som korvspad. Det är väl ingen som tycker något annat! Självklart ska vi göra det... Och vi var ju på Mun-H-Center för drygt ett år sedan! När vi åkte därifrån uppfattade vi inte att de hade mer att erbjuda oss. Tillstymmelse till handlingsplan för att hjälpa Benjamin att börja äta har vi aldrig sett skymten av, varken där eller någon annanstans.

Och då hade jag ju ännu inte förstått det som börjar gå upp för mig nu. Att det var vi som skulle stå för handlingsplanen. Att det var vi som skulle se till att samarbetet och överlämningarna mellan regionens olika logopeder blev av. Att det var upp till oss att se  till att det blev någon uppföljning.

Nu när jag börjar förstå vår egen avgörande roll i denna logoped-soppa växer irritationen mot systemet men också mot mig själv. Varför har jag inte fattat detta tidigare? Det händer ju ingenting om vi inte driver det själva. Hur dum och naiv får man egentligen vara?

2 kommentarer:

  1. Fast man ska inte behöva lösa såna här saker själv. Man ska inte behöva vara spindeln i nätet för att ens barn ska få den hjälp som hen har rätt till.

    Slutsats: det är inte ert fel. Inte en jävla milimeter är det ert fel att det inte hänt något.

    SvaraRadera
  2. Jo, det är visst vårt fel. Fast inte vårt ansvar!! men bättre sent än aldrig!

    SvaraRadera