- Framåt jul 2010 borde en remiss skrivits till en logoped.
- Sommaren 2011 skrevs en remiss till logoped.
- Framåt jul 2011 undrade jag vart remissen tagit vägen...
- I januari 2012 träffade både logoped nummer 1 och logoped nummer 2 och jag undrade över samarbetet och teamarbetet
- Under våren 2012 träffade vi dessutom logoped nummer 1 ett fåtal gånger till med några månaders mellanrum, en kontakt som jag inte var särskilt imponerad över.
- Framåt jul 2012 undrade jag vart kontakten tagit vägen...
- Under våren 2013 fick vi utan förklaring kallelse till fem träffar till logoped nummer 3
- Ett par veckor senare ställde vi in denna behandling eftersom vi blivit kopplade till logoped nummer 4
- Nu har vi träffat logoped nummer 4 tre gånger. Först vid ett inledande möte och så på två tillfällen vid en föräldrautbildning i språkutveckling och kommunikation, nu senast idag.
Det har varit en lång resa, men nu har vi äntligen en logoped där jag faktiskt känner att vi får hjälp. Det finns en logoped som hinner engagera sig och som har möjlighet att ta in helheten, det vill säga både ätstörningen och språkutvecklingen.
Vi har diskuterat insatser både på hemmaplan och bortaplan. Vi har pratat om den storaproblematiken och även fokuserad på de små utvecklingsstegen.
Och kanske viktigast av allt. Idag fick jag en bekräftelse på att ärendet Benjamin inte riktigt blivit hanterat som det skulle! Det kändes viktigt för mig. Då har mina funderingar kring samordning och kontinuitet hos logopedmottagningen inte varit obefogade.
Nu hoppas jag att vi kan gå vidare från där vi står nu och få ett helhetstänk och kontinuitet kring vilken hjälp vi och Benjamin behöver för att lära sig äta och prata.
Vilka dessa är och blir ser jag mycket fram mot att få berätta om framöver!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar