Pust - förkylningen är över! Det blev ingen inläggning på barnmottagningen (och ingen bebis i nåt badkar heller - ingen bebis överhuvudtaget ännu). Kräkningarna har gått över och matlusten har återvänt...
När vi funderade som bäst på om vi skulle bli inlagda eller inte sa vi till varandra: Ingen sondmatning! Vad de än gör så får de inte sätta sond! Vi kan inte riskera att hamna på ruta 1 igen. (Även om det inte känns som vi kommit så värst mycket längre än ruta 2..)
Läs gärna vad Fridas mamma skriver om knappbarn. Om hennes upplevelse av att så få verkar vara intresserade av att försöka få sina barn att äta själva, utan sond eller knapp. Om hennes uppmaning att dra ut i korståg mot onödiga sonder, knappar och misär.
Under hösten som gick gjorde vi tre viktiga saker som förändrade livet för framför allt Benjamin:
1. Vi slutade sondmata.
2. Vi ställde in knappoperationen.
3. Vi fick dietisten att skriva ut näringsdryck med extra kalorier.
Vi och Benjamin har en lång väg kvar innan resan till ett åldersadekvat ätande är slut, det inser vi. Men vi vet att han klarar sig utan sond eller knapp! Det är helt och hållet tack vare filosofin och synsättet från Notube.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar