torsdag 26 januari 2012

Orofacial regulationsterapi - i drömmen och i verkligheten.

I natt jag drömde något som... jag drömt så många gånger förut. Jag drömde att Benjamin åt;)

Men låt oss ta det från början....

Hos logopeden igår gick vi igenom ett program för orofacial regulationsterapi. Eller munmassage. Syftet är att dämpa eller förhindra överkänslighet i munnen och liknar det som vi borde gjort med Benjamin redan när vi började sondmata, om vi vetat.... Vi ska alltså med våra fingrar massera Benjamins kinder, läppar, tandkött och gom, i den utsträckningen han tillåter det. Desensibilisering kallas detta och är det första steget.

Så ska vi så småningom börja med smakstimulering vilket är det andra steget. Vi ska notera allt han smakar på och reaktioner på det. Eftersom han inte stoppar något i munnen får vi använda typ dropp-pipetter och ta några droppar i taget. Jag får kämpa för att inte betrakta det hela som helt meningslöst eftersom vi vid det här laget vet att han reagerar på samma sätt vid all kontakt med mat. Men visst - det kan ju bli annorlunda nu. Och vi har inte provat att spruta in annat än medicin i munnen på honom...

Tillbaka till drömmen; Den började med att jag står vid kylskåpet och letar gamla rester som kan fungera som smakstimulering. Tydligen fastnar jag för potatismos och köttbullar för detta är vad jag stoppar i en gammal sondspruta och sakta sprutar in i munnen på Benjamin som, klängandes runt mina ben, tar emot och sväljer. I nästa drömsekvens sitter Benjamin i sin matstol och börjar med sina egna fingrar stoppa i sig brödbitar En efter en försvinner de och jag rusar till fryser, tar farm mer, tinar, lägger på smör, skär upp i mindre bitar och serverar. Benjamin stoppar helt oberörd i sig, tugga efter tugga av tant Sonjas goda tekakor. Jag ropar på Bosse att hämta kameran... och vaknar!

Det är drömmen det. I verkligheten anar jag att vi har låååång väg kvar, en väg som kräver mycket tålamod, ödmjukhet, uthållighet och envishet. Kanske ska jag vara glad över att jag nu inte vet hur långt det är kvar, för då kanske jag redan skulle ge upp.

2 kommentarer:

  1. Det är klart att ni inte ger upp. En dag äter han och till dess är han en pigg grabb som erövrar värden i superspeedkrypning.
    Må gott och ha en trevlig helg.

    /Annica

    SvaraRadera
  2. Hoppas ni snart får se framstegen i verkligheten! Själv är jag överlycklig över en tjej som igår började be om allt möjligt (vilket hon iof gjort förr), men nu åt hon även det hon bad om! Ägg, macka med ost, pepparkaka, chips, popcorn - och allt detta på samma eftermiddag.

    Jag vet att flera varit kritiska mot regionhab Folke Bernadotte, men för oss passar det, men visst det tar sin lilla tid...

    SvaraRadera