Jag gillar att cykla! Gärna med sällskap men faktiskt ännu hellre ensam. När man cyklar färdas man i ett tempo som passar själen. Eftersom jag cyklat några mil utmed markerade leder i vårt land noterade jag direkt när vi flyttade hit att Sverigeleden passerar precis utanför vår trädgård. Varje sommar ser vi långfärdscyklister som cyklar förbi. Jag tittar och avundas lite på avstånd.
Nuförtiden blir det inte så mycket cykling för egen del. Vi bor på gångavstånd till det mesta men behöver ta buss eller bil om vi ska någon annanstans. För att ändå få känna en liten fläkt av friheten och utmaningen i cyklingen tvekade jag inte när jag för en tid sedan såg en liten faktaruta om warmshower.org, en sida som förmedlar logi till långfärdscykliser.
Häromveckan hade vi besök av Bruno från Paris som cyklat runt Europa sedan september förra året. Häromdagen hade vi besök av Parker från USA som cyklat från Spanien och var på väg till Norge för att plocka äpplen.
Det var på morgonen när Bosse skulle visa Parker att Benjamin inte äter som Benjamin började tugga på de där ostbågarna! Det var då han visade att han kan, vill och vågar. Det var då...
Den enda logiska slutsats jag kan dra av detta är att Benjamin behöver en långfärdscyklist som sällskap för att börja äta. Snacka om rigida matvanor!!!
Så... vill du göra honom en tjänst är du snäll? Packa cykelväskorna och ge dig ut några månader på cykel. Cykla vart du vill men kom hit och övernatta då och då för att hålla Benjamin sällskap vid frukostbordet.
Tack på förhand! Väl mött!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar