Sträckbänk

Pust... det är mer spännande än en OS-final i handboll det här...

Igår och idag har Benjamin fört mat till munnen och nuddat det med läpparna. Läpparna förblir dock stängda och maten åker snart i golvet. Eller hamnar på Klaras plats. Vilket hon är tacksam över; köttbullar, pasta, kex och ostbågar gnager den tandlösa lillasystern glatt i sig.

Han håller oss sannerligen på sträckbänken den lille mannen. Min förväntan och iver efter en fortsättning på det som hände häromdagen blir utsträckt till bristningsgränsen. Det som i förrgår var så roligt och igår var så spännande börjar bli en aning nervöst.

Kom igen Benjamin, kom igen. Du kan. Vi vet att du kan!