Rättvisemärkt

Vi bakade kakor idag, jag och barnen.  Det var visserligen mest jag och Storasyster som bakade men Benjamin och Lillasyster stod på var sin stol och "hjälpte till".

Benjamin hällde i ett obevakat ögonblick ut allt vaniljsocker på köksbänken och började gräva i det med sina små fingrar. Det fick han ju gärna göra, men jag hade fullt sjå med att hålla systrarnas händer från sockret. De hade gärna velat komma åt det söta för att njuta av det goda!

Rättvist!

Benjamin lekte också med en tesked vilket han ofta gör. Han gillar att ha skedar och bestick (och massa andra saker också för den delen) i munnen - så länge det inte är någon mat på dem! Så fick jag för mig att prova att ge honom lite vaniljsocker på teskeden. Och till min förvåning vände han inte bort huvudet. Han nosade lite försiktigt och sedan fick jag faktiskt stoppa in skeden med två-tre vaniljsockersmulor på i munnen några gånger.

Då blev det fart på systrarna som minsann också ville bli matade med vaniljsocker. För det ska ju vara rättvist! Först började jag protestera - man kan väl inte mata barn med socker heller! Sedan fann jag mig och gjorde det hela väldigt rättvist. Lika och rättvist. En uns vaniljsocker till Storasyster, ett uns till Benjamin och ett uns till Lillasyster. Systrarna tröttnade ganska snart. De kände väl knappast smaken kan jag tänka. Sedan tröttnade Benjamin också. Då fick Storasyster slicka skålen, Lillasyster fick ett äpple att knapra på och Benjamin fick hjälpa till att stoppa tillbaka sockret i burken. Olika men rättvist!

Ps. Själv åt jag säkert 10 nybakade kakor när de andra inte såg på. Det var väl inte mer än rättvist!