Jag har tre barn. Storasyster Frida vägde 2850 gram och var 48 cm lång när hon föddes, Benjamin vägde 2440 och var 46 cm lång. Lillasyster Klara, tungviktaren, vägde 3030 gram och var hela 50 cm när hon föddes för ett drygt år sedan.
Jag har tre små barn. På de tillväxtkurvor som BVC använder ligger mina barns kurvor på -2, -3,5 och -1 På tillväxtkurvorna finns det ett tjockt streck i mitten. Det är den genomsnittliga längden och vikten bland de barn som ingick i den studie där kurvorna togs fram. Jag tycker mig så ofta möta en slags tanke att det är det där tjocka strecket i mitten som barnens viktkurva ska ligga på. Men det är så helt irrelevant, det är ju bara ett genomsnitt...
Jag har tre små barn med kanalparallella kurvor. Det var ett fint ord som läkaren använde i höstas när hon kommenterade Benjamins vikt och längd. Kanalparallell. Idag, 2,5 år gammal väger Benjamin 9700 gram och 81,5 cm. Inte smal men liten. Kanalparallella kurvor!
Lillasysters kurvor är också kanalparallella. Ändå har BVC-sköterkan de tre senaste gångerna som vi har varit med Lillasyster på BVC tittat på tillväxtkurvorna och kommenterat något om maten. Första gången rekommenderade hon gröt. Andra gången tipsade hon om att lägga rapsolja i maten. Idag frågade hon om Klara hade varit sjuk. Vis av erfarenhet så försöker jag faktiskt skita i vad hon säger. Jag vet att Klaras vikt och längd låg på -1 när hon föddes. Jag vet att jag i början ammade ofta och länge, hon frodades och gick upp i vikt och hennes kurvor snuddade vid det tjocka strecket i mitten. (Faktum är att hon inte ens gick ner i vikt de första dygnen vilket man annars brukar räkna med). Jag vet att vi har låtit henne utforska den svåra konsten att äta på egen hand. Nu äter hon det mesta själv och kurvorna har planat ut till - just precis -1. Kanalparallella kurvor!
För en tid sedan berättade en av mina vänner om "BVC-tantens ord som ekade i huvudet " hon går upp i vikt för långsamt och följer inte sin kurva ( hon ligger - 1)." Jag blir så provocerad av uttalanden som detta, från det min vän fick höra från BVC. Från de som borde veta bättre än att skapa oro hos föräldrar till fullt friska barn som är glada och pigga. Från de vars uppgift borde vara att stärka föräldrars tilltro till att barn är fullt kompetenta att själva äta vad de behöver om de bara får rätt förutsättningar. Och föräldrar som är oroliga över vikten tror jag har tyvärr ofta har svårt att ge rätta förutsättningar.
Jag vill uppmana alla tillväxtkurvfokuserade BVC-sköterskor och läkare att tagga ner! Jag vill uppmana alla föräldrar till friska och pigga barn att ifrågasätta kommentarer om vikten, kurvorna och maten. Jag ångrar så att jag inte gjorde det själv på BVC tidigare idag!
Och finns det någon som läser detta som är mer insatt i de där tillväxtkurvorna som säger emot mig så varsågod!
Tydligen har vi i vår grupp varit med och jobbat med de som har tagit fram kurvorna. Alltså, vi har inte tillfört ngt utan sugit åt oss kunskap. Det jag fick höra är t ex att barn till långa föräldrar, typ mina barn :) ofta tar ett skutt uppåt väldigt sent. De kanske ligger på normalen, eller några kurvor under för den delen..., för att sedan ändå hoppa upp på slutet. Så när de beräknar den förväntade längden på barn, vilket man egentligen inte kan göra förrän efter 5 års ålder, så lägger man på åtminstone en kanal på de barn som har långa föräldrar. Det har jag aldrig fått höra vare sig på Östra eller bvc.
SvaraRaderaOch vikten. Det är ju precis som du säger. Oro göder inga barn. I af inte de barn som ligger på minuskurvorna. Well spoken och kram på dig!
Intressant!
RaderaNågra skutt lär det inte bli för mina barn... Men det är ganska praktiskt med nätta barn. Man kan bära dom längre, knö ner dom i samma vagn, ärva kläder från barn som är både ett, två och tre år yngre;) och låta dom gå in gratis på Liseberg.
Det är inte för inte som jag som sjuksköterska för allt i världen vill undvika att jobba på BVC! Små barn ÄR svåra, även vårdpersonal är orolig (om vi missar nåt som faktiskt är alvarligt så får vi på nöten och kan aldrig förlåta oss själva) och dessutom är kulturen på många ställen rigid.
SvaraRaderaSjälv var jag alltid bland de kortaste. Efter att klassens tuffing kallat mig tjock i en skolkorridor i fyra så åt jag dessutom väldigt dåligt i långa perioder. Jag är -2 i längd - precis på gränsen till där man börjar utreda kortväxthet - men eftersom jag ändå varit hyfsat frisk och på den tiden även vältränad så var det ingen som tog större notis om det än en marginalanteckning hos skolsköterskan. Jag har inte heller lidit av att vara kort och vikten varierar som hos så många. Numera är det snarare identitetsskapande för mig att vara kort. Barn föds olika och växer olika. Även om kommentarerna känns onödiga så hoppas jag att du kan ge sköterskorna ett litet förlåt eftersom vårt jobb till så stor del handlar om att uppmärksamma det avvikande och att oroa oss för att något ska vara fel!
Kram, Karin Erlandsson
OK Karin, jag ska försöka förlåta;)
RaderaMåste tillägga att jag är supernöjd med vårt BVC. Det är mest bara det här som jag blir irriterad på. Och jag blir väl lika irriterad på mig själv egentligen - för jag och viktkurvsfixeringen har ju haft en relation vi med! Men det är ju något/någon som lärt både BVC-sköterskorna och mig vad som räknas.
Dessutom tänker jag att det är stor skillnad på att hålla koll på spädbarns kurvor, små nyfödda bebisars kurvor, men en ett-åring som käkar både det ena och det andra. Låt dem vara ifred med maten!
Kram på dig och alla dina kollegor i landet - ni gör ett jätteviktigt jobb!!!
Sjuksköterskor gör en massa dumheter - och en hel del bra med! Kram!
RaderaTillväxtkurvor och BVC är något jag också upplevt precis som du beskriver. Jag önskar att det jag känner och vet nu hade funnit sig på plats när min son var nyfödd och framåt... allt detta prat om att måste få i mera föda för att följa och komma till det där tjocka strecket på kurvan... gjort mig tokig rent ut sagt! Jag sa vid mitt senaste bvc besök -vad är egentligen bvc till för att väga mäta och gå därifrån med insikten att jag måste ge mitt barn mer mat för att uppnå en siffra på pappret. Då barnet har laryngomalaci och svårt att andas och det mesta av energi intaget går åt till det var ingen som tog hänsyn till. Att han faktiskt gick upp i vikt var ju ett mirakel bara det. Nä... i en känslig period som nybliven första mamma till ett barn med problem borde de funnits som stöttning och uppmuntran för mig.
SvaraRaderaJa, ni borde fått stöttning och energiberikad mat. Har ni fått det?
RaderaDessutom har det varit så i mitt fall att ju mer jag stressar och försöker trycka i mitt stackars barn ju mindre äter hon. Nu har jag faktiskt slutat bry mig om det där med vikten. Min dotter är i gång hela dagen och är inte stilla en sekund. Jag tror aldrig hon hade orkat hålla på så om hon fått för lite energi. Jag menar....barn överlevde faktiskt på 1800-talet också där de typ fick en salt sill och lite välling att äta.
SvaraRaderaEller hur!
Radera