söndag 3 februari 2013

Att börja jobba igen...

-Mamma - är det vår i morgon? Förväntan i Storasysterns röst gick inte att ta miste på.
-Nej, det kan man inte säga - varför tror du det?
-Men mamma - du skulle ju börja jobba till våren?!

Även om våren dröjer ett litet tag ännu så ska jag alltså börja jobba igen efter min tredje, längsta och förmodligen sista föräldraledighet. Med Storasyster tyckte jag att hemmalivet blev lite för ensamt och enahanda att jag började jobba på deltid efter 9 månader. När Benjamin var liten höll jag på att bli deprimerad och utmattad av hemmalivet så då började jag jobba på deltid efter 3 månader. Nu har jag varit ledig i ett år och ska börja jobba på deltid igen.

Och det är minst sagt ett spännande jobb jag kommer tillbaka till!  Vi är i startfasen av två parallellprocesser; centralisering och decentralisering. På samma gång! De små enheterna ska bilda större administrativa enheter samtidigt som det stora samarbetet mellan alla enheter ska upphöra. Eftersom jag jobbar på förvaltningen inom det stora samarbetet kommer jag att få vara med om att stötta bildandet av de större enheterna samtidigt som jag också ska vara med om att avveckla min egen arbetsplats i dess nuvarande form. Spännande och sorgesamt samtidigt!

Helst av allt hade jag velat surra runt som en fluga kors och tvärs överallt och lyssna in alla förväntningar och farhågor. Jag skulle vilja ta del av handlingsplaner och strategier och sedan försöka bena ut, sortera och analysera det virrvarr av processer som kommer att äga rum på olika plan när vi står inför den komplexa och (antar jag) smått unika situationen att liksom genomföra förändringar åt två håll samtidigt. Större men också mindre. Mer självständighet men också mindre. Mindre administration men också mer. Färre chefer men också fler. Mer resurser men också mindre.

Dessutom har jag fått två nya kollegor under året och så ska min chef snart vidare till andra spännande uppgifter så det råder ingen brist på förändringar i arbetslaget heller.

Och så är det förändringar vad gäller pendlingen till jobbet. Men det har jag redan skrivit om i andra sammanhang, till alla möjliga och omöjliga instanser. Vad gäller den förändringen så kan jag bara hoppas att jag vänjer mig;(

Det är kanske tur att förändringarna vad  gäller Benjamin och maten är svåra att skönja för tillfället. Annars kanske jag hade blivit alldeles förändringstrött... och det vore ju dumt med tanke på jobbet!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar