torsdag 13 februari 2014

På kanelen

- Eh, det verkar som han tycker om kanel, säger storasyster.

Under några obevakade ögonblick har Benjamin hällt ut halva kanelburken på bordet. När jag vänder mig om sitter han där och slickar i sig. Kanel på de små fingrarna och kanel på händerna. Kanel i ansiktet och kanel i håret. Kanel på bordet och kanel på golvet. Massor av kanel i munnen!

Min spontana reaktion blir "Nej, Benjamin! Vad gör du?" Jag suckar tungt, låter arg och känner att tålamodet inte är särskilt stort. Det finns tillräckligt mycket att städa ändå.. "Sluta! Kanelen ska vara i burken eller på tallriken Benjamin!"

Och i samma stund som jag rycker kanelburken från honom inser jag vilka enorma steg vi tagit tillsammans! Om samma sak inträffat för ett år sedan hade jag jublat! Det var ju detta jag drömde om, det var detta jag längtade efter! Att Benjamin skulle stoppa kanel i munnen var för ett år sedan en omöjlighet. Jag kunde inte ens förställa mig hur det skulle se ut...

Men nu, nu blir jag arg! När han utforskar maten. Det var liksom lite väl kreativt det här med kanelen. För ett år sedan dukade vi upp play-picnicks på golvet. Play-picknicks där enda syftet var att utforska maten. Det var kladdigt mina vänner. Den som inte står ut med kladd kan knappast göra den resan som vi har gjort!

Så, det där med kanelen blev snabbt gömt och förlåtet! Det var faktiskt en härligt insikt att göra, att jag reagerar helt adekvat på Benjamins kladd...

Fast det där sista är en sanning med modifikation. Hade någon av Benjamins systrar gjort likadant hade jag blivit mycket, mycket mer arg!


2 kommentarer:

  1. Hej, har hittat din blogg när jag sökte på sondberoende. Har du någon mail jag kan maila till? Skulle gärna vilja ställa några frågor. Ha de fint.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej!
      Har du fått mailet jag skickat till dig? Borde finnas på adressen som du angivit till ditt blogger-konto...
      Hör av dig här igen annars eller gå med i Facebook-gruppen "knapphålet"!

      Radera