I morse vaknade Klara 05 och ville inte somna om. Gäsp! Steg upp framåt 06 för att omfamna den nya dagen;) Drack en kopp te på altanen och njöt av soluppgången och den klara morgonluften. Pysslade lite i köket medan Klara jollrade pigg och glad. Packade en liten matsäck till storasyster som skulle åka på semester till mormor och morfar några dagar. (Frågan är väl vem som har mest semester...) Banan och russin för att hålla humöret uppe på bussen och tåget. Mysig matsäck för en 4-åring.
När jag så småningom ätit frukost och resten av huset så småningom hade vaknat gick jag och Klara och la oss igen och somnade gott.
Vi hade en kusin på besök. Kusinen och Benjamin hittade matsäcken som jag gjort i ordning och började leka med russinen. De kastade upp russinen i luften och försökte fånga dem med munnen. När jag kom ner var det russin utspridda över hela köksgolvet... men vänta lite... även Benjamin deltog i leken. Han lyckades faktiskt fånga ett och annat russin i munnen. Och behöll dem i munnen. Och han till och med tuggade lite på dem. Russin!!!
Min första reaktion var att skrika högt. Men jag hejdade mig för att inte störa leken. Sen kom gråten, glädjegråten flödande. En gråt av glädje och lättnad, en gråt som varit instängd länge. Då gick jag undan för att inte visa att det är något konstigt alls med att äta russin. Sedan kom impulsen att hämta kameran för att föreviga detta magiska ögonblick. Föreviga den underbara synen av russin på golvet och russin i munnen. Föreviga för oss, för Benjamin och för er kära läsare.
Sen vaknade jag. Det är bara dessa drömmar om Benjamin som äter som är så verkliga. Bara dessa drömmar som jag kommer ihåg så väl och så detaljerat. Bara dessa drömmar... Bara drömmar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar