En hög i hallen....

Det ligger en liten hög i hallen. (eller ja... det ligger förvisso flera, både små och stora, högar i hallen men det är bara en hög jag vill berätta om idag.) Högen med saker som ska följa med Benjamin till förskolan imorgon.

Högen består av ett blöjpaket, extrakläder, stövlar, regnkläder, napp och så förstås nappflaskan och energidryck. Allt prydligt märkt "Benjamin". Högen har legat framme sedan i söndags, men eftersom Benjamin varit förkyld så har vi fått skjuta på förskolestarten.

Det känns spännande, nervöst, stort, viktigt och lite vemodigt. Allt på en gång. Nästan så jag inte vet om jag kommer att kunna sova inatt...

Jag har visserligen redan varit med om att skola in ett barn på förskolan men det var helt annorlunda då. Frida var ungefär lika gammal som Benjamin är nu men hon pratade för fullt, hade full koll på vilka kläder som var hennes, klädde på sig själv, gick på toaletten, åt (naturligtvis) och framför allt kunde hon kommunicera vad hon kände och tänkte om att börja på förskola.

Vi är säkra på att det kommer att bli några problem med själva inskolningen. Om man med problem menar att Benjamin inte kommer att vara med på noterna. Tvärtom! Han kommer att stortrivas. Det har aldrig varit några problem att lämna honom någonstans. Han har aldrig visat missnöje med att vara med någon annan än oss.

Det jag är pirrig och lite nervös inför är allt det andra; maten, kommunikationen och utvecklingen. När det gäller maten känns det som detta är vårt sista triumfkort; vi har provat allt vad gäller att få Benjamin att smaka mat, vi har fått coachning från Österrike, vi har till och med gett honom en lillasyster att härma ;) men inget har fungerat hittills. Nu återstår bara barngrupp och förskola. Kanske kanske kanske kommer något att lossna vad gäller maten nu när matsituationen blir så annorlunda som den kommer att vara på förskolan. När det gäller kommunikationen och utvecklingen hoppas jag mycket att de vackra orden i förskolans läroplan kommer att bli veklighet för Benjamin, orden som lyder:

"Verksamheten ska anpassas till alla barn i förskolan. Barn som tillfälligt eller varaktigt behöver mer stöd och stimulans än andra ska få detta stöd utformat med hänsyn till egna behov och förutsättningar så att de utvecklas så långt som möjligt."

Orden i läroplanen ringer i mina öron när det nu är läggdags även för mig. (Jag måste ju vara pigg och utvilad imorgon på den stora dagen...)

"Utvecklas så långt som möjligt...Utvecklas så långt som möjligt..." Hur långt är det möjligt för Benjamin att utvecklas? Hur långt är det möjligt?

I vilket fall som helst känner vi oss säkra på att det blir bra för Benjamin att börja förskolan. Vi tror att han behöver det som förskolan kan ge i form av stöd och stimulans utformat med hänsyn till hans behov och hans förutsättningar.

Och om sanningen ska fram så tror jag att jag minsann också behöver lite paus från honom... några timmar i veckan.