Helg och vardag!

Inte en endaste blöja i sikte! Inget kladd eller spill. Inga avbrutna samtal, ingen som ropade på mig, ingen som drog i mig. Inget gnäll och inget tjat. Ingen som kladdade ner mina glasögon eller drog ut mina örhängen. Inget letande efter nappar, varken på dagtid eller nattetid. Ingen matlagning, ingen disk, ingen tvätt...

Vi har haft barnvakt hela helgen!!! 

För första gången sedan Benjamin föddes har vi varit borta över natten tillsammans. Var för sig har vi naturligtvis varit utan barnen både en och flera nätter men inte tillsammans.

Så länge vi sondmatade Benjamin kändes det inte aktuellt att lämna över matningen överhuvudtaget. Och de första månaderna efter att vi slutat sondmata kändes matsituationen alldeles för skör för att vi skulle vilja lämna över den till någon annan för någon längre tid. Och sedan kom Lillasyster!

I julas slutade jag amma Klara. Ett betydligt mer harmoniskt amningsavslut än förra gången. När Benjamin var liten upprätthöll jag mjölkproduktionen med amningspump i ett par månader i hopp om att han skulle kunna börja amma. Jag hyrde en elektronisk variant från BB. En dag åkte den i golvet och slutade fungera. Det blev en signal för mig att sluta med det som jag inte gillade, nämligen att pumpa. Det fick mig att känna mig som en riktig kossa och kan än idag rysa åt minnet av den förhatliga maskinen. (Vilket inte innebär att jag tycker att det är en fantastisk apparat i de situationer där den gör verklig nytta!)

Så nu var vi alltså redo igen för lite tid tillsammans på tu man hand. Bara vi två. Vi två tillsammans med några hundra andra för att lyssna på den ortodoxe teologen metropoliten Kallistos Ware med flera tala under temat "Vilket djup av rikedom hos Gud"

Fulltankade med det som småbarnsföräldrar så ofta får låta stå tillbaka återvänder vi direkt in i vardagen igen. Tillbaka till den vardag som jag älskar över allt annat. Tillbaka till den vardag som jag, om jag förlorade den skulle göra vad som helst för att få tillbaka, om så bara för ett ögonblick. Tillbaka med lite mer visshet över att det är just blöjorna och kladdet och gnället som är det viktigaste i mitt liv just nu. Tillbaka med lite mer kärlek,  tålamod och ödmjukhet (det räcker säkert ända till imorgon;) Tillbaka med mycket mer tacksamhet!

Tillbaka till en vardag med begynnade förkylningar hos de små, förkylning med feber och för Benjamins del.... kräk. Sist men inte minst... tillbaka till en liten 1-åring! Lillebror har varit storebror i ett år, men jag minns det som igår. 

Grattis Klara!