Vi hade inte bestämt några namn innan våra barn föddes, varken för Frida eller Benjamin. Benjamin fanns visserligen med bland tänkbara namn men var inte alls självklart. Just namnet Benjamin stod däremot tydligt och klart i mitt medvetande ganska snart efter förlossningen.
Ska man tvunget analysera varför så blev det just Benjamin för att han var liten; 2400 g. (fem dagar över tiden lägger jag till eftersom jag ofta får frågan om han är för tidigt född...). Associationen i mitt förlossningsförvirrade huvud att en Benjamin är liten hänger säkert samman med att jag sedan barnsben vetat att Benjamin var den yngste av Jakobs tolv söner enligt 1 Moseboken. Ok - det är visserligen inte helt logiskt, det håller jag med om - man kan ju faktiskt vara yngst fast man inte är minst!
Föreställningen om en liten Benjamin har kanske att göra med sången jag hade på LP-skiva som liten. Tror det är Charlotte Höglund som sjunger: "Jag är Benjminimini, jag är Benjaminimal... jag är alltid yngst och minst och jag är Benjmaninimal. Sist i maten (!) sist i Fia, sist i allt och veckopeng, om det är nåt jag är först i, ja det är i så fall säng....."
Apropå Benjaminimal har jag fått frågan om namnet på denna blogg. Lägg i hop "Benjaminimal" med "minimal i maten", så blir det; Benjaminimalimaten. Lite för krångligt kanske, om jag hade haft ambitionen att nå ut till en bred läsarkrets och tjäna massa pengar och kallat mig professionell bloggare....;)
Tillbaka till namnfunderingar...
Benjamin är alltså ett hebreiskt namn. Det betyder "högra handen son" dvs lyckans eller glädjens son. Men... hans mamma gav honom först namnet Ben-Oni, som betyder "min smärtas son". Pappan ändrade senare namnet till Benjamin; "lyckosonen". Om detta namnbyte skulle jag kunna skriva mycket. "Min smärtas son" är kanske att ta i lite väl mycket men nog har han varit anledning till oro, bekymmer, grubblerier och funderingar. Smärtor för en mor!
Ibland har jag, i hemlighet, tänkt att Benjamin alltid kommer att vara "min smärtas son", att strulet med maten bara är det första i en lång rad av besvärligheter som kommer att kanta hans- och därmed också mitt - liv.
Men det kommer ett namnbyte!!! "Min smärtas son" byts ut mot "Glädjens son". Tanken på att det gäller också vår lille son ger mig hopp och glädje. Kanske är det inte alls så att han kommer att förbli vår "smärtas son" utan istället blir "Glädjens son"? Ljuva tanke!
Jag har för övrigt inte hittat sången om Benjaminimal på nätet. Skulle vara kul att höra den igen, nån som har kvar skivan?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar