Följande dialog utspelades för ett tag sedan i vår kontakt med Notube:
Jag: "This is certainly a lesson in patience, isn´t it?"
Notube: "It´s a Marathon in patience!"
Det sammanfattar läget ganska bra just nu. Tålamod, tålamod, tålamod!
Tålamod med baciller och virus: Magsjukan byttes ut mot förkylning och en envis hosta. Benjamin hostar så att han kräks. Inte så mycket som förra veckan men tillräckligt för att vi inte vågar ge honom den energirikaste maten. Så vi hoppas att den vanliga vällingen i alla fall gett några gram i rätt riktning på vågen i morgon.
Tålamod med maten: Succén med ostbågarna för ett tag sedan var en snabbt övergående trend. Två dagar. Sedan var ostbågarna inte spännande längre! Nu åker de bara ner på golvet.
Tålamod på längre sikt: "Upp till ett år..." Det kunde det ta för laryngomalacin att försvinna så läkare då för drygt ett år sedan. Det kändes som en evighet! Skulle vi verkligen orka sondmata vår son ända fram till sommaren? Ironiskt nog höll vi ut i 1 år och 2 dagar. Så gammal var Benjamin när vi slutade sondmata. Kanske nästa sommar? Kanske har vi då bara en bebis som håller på att lära sig äta? Kanske kan vi då lita på att Benjamin klarar ett självständigt ätande och då definitivt tacka nej till den där knappoperationen som ligger på sjukhuset och vilar. (Må den vila i frid!)
Och för den som undrar över vad som händer nu: Vi inväntar en viktökning på minst 0,5 men helst upp till 1 kilo. Benjamin behöver komma ikapp sin -3 kurva igen. Förhoppningsvis, om han kommer igång att dricka igen har han gjort det redan till jul. Och då ska det ätas! Följande plan ligger som förslag från Notube:
"...There is nothing better than a big family around for eating!
I think it would be the perfect opportunity to "forget" giving him his bottle
for most of the day and see how he fits into the family meals and gatherings.
Before this he can still "fill up" on bottles, but stop them as soon as the
family arrives and the house fills up. Does this make sense for you?
The best is always to change ones idea about something in your mind (that he
should learn to eat "normally" but not to make too much fuss about it towards
Benjamin himself."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar