Igår fick jag samma fråga 4 gånger. "Hur går det för Benjamin nu?" Jag märkte att mitt svar på frågan blev kortare och koncisare för varje gång. Frågorna hjälpte mig att prova olika svar och se vilket som var mest sant.
Jag märkte också att det var ett tag sedan jag fick bita mig i tungan för att tårarna inte skulle börja bränna bakom ögonlocken vi den frågan. Jag märkte sedan att jag lika mycket svarar på frågan om hur det går för oss.
Svaret är."Tack, det går både bra och dåligt! Det går bra när det gäller vikten. Han dricker tillräckligt av högenergimjölken och vi är inte oroliga för viktuppgången längre. Vi känner oss mer och mer säkra på att han inte kommer att behöva varken sond eller knapp - vilket känns jätteskönt!
Det går dåligt när det gäller annan mat. Han smakar fortfarande ingenting annat - det är inget problem näringsmässigt men vi har förstått att mat i munnen hänger ihop med språkutvecklingen. Vilket naturligtvis känns trist men inte alls lika illa som att behöva sondmata! Vi blir bättre och bättre på att acceptera att läget är som det är.
Jag tänkte på sinnesrobönen när jag läste ditt inlägg.
SvaraRaderaGud,
ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra,
mod att förändra det jag kan
och förstånd att inse skillnaden.
Kram Tina (kusin)
Varm kram till er! Tänker ofta på er. Frida
SvaraRadera