En storasyster fyller år!

I morgon fyller Frida; världens finaste, tålmodigaste och stoltaste storasyster 4 år!

En storasyster som fått finna sig i en hel del, som fått stå ut med lite mer än man hade önskat. Som fick finna sig i att mamma och/eller pappa åkte till sjukhuset några dagar inte bara en, utan två, tre, fyra fem gånger. Som fick stå ut med att inte leka, busa eller gosa med sin lillebror på grund av "slangen". Som inte ville att lillebror skulle röra hennes kläder, saker eller ens vara på hennes matta på grund av allt kräkande. Som blivit undanskuffad och övergiven så många gånger när lillebror plötsligt dragit i sonden eller kräkts.

Sedan vi slutade sondmata för snart 3 månader sedan har visserligen deras relationen förändrats. Benjamin har utvecklats så mycket och de kan på ett nytt sätt umgås på samma villkor. Det är en fröjd att se hur de "kryper ikapp", hur Benjamin jagar Frida när hon cyklar på 3-hjulingen inomhus, hur de leker tillsammans i badkaret. (Med sonden kunde ju Benjamin knappast bada överhuvudtaget). Hur Frida skrattar när Benjamin försöker dra henne i håret och försöker tolka hans små läten.

När jag läser om en annan storasyster som idag för första gången har fått mata sin syster inser jag att det aldrig någonsin varit aktuellt heller för Frida. Hur hon så gärna velat hålla flaskan men blivit bortföst varje gång lillebror skulle äta- så rädda har vi varit om varje matningstillfälle... Fortfarande, fast det nu går mycket bättre har vi inte velat eller vågat låta henne mata. Och nu har hon har slutat fråga!

Frida är inte heller stor, varken i längd, vikt eller i maten. Det är på ett sätt ganska skönt, för det gör oss lite mer trygga i att Benjamin är som han är. Det är varken rimligt eller troligt att han blir nån tungviktare. Frida verkar ha förstått vilken makt det ligger i maten. Att inte vilja äta och inte tycka om... hur mycket uppmärksamhet man kan få av det! Det är ju verkligen inget ovanligt för en 4-åring i och för sig men det ligger ju nära till hands att tänka att det finns fler dimensioner i Fridas matnojjor. Men det får vara som det är! Vi har lärt oss nya beteenden vad gäller hennes måltider också. Och det är bara irriterande, inte oroande. Hon är ju bara vanligt tjafsig med maten...

Och i morgon fyller hon 4 år! Den rosa älv-dräkten och den bruna käpphästen väntar på henne. Det är viktigt med presenter! Det är viktigt med rosa rosor på prinsesstårtan! Det är viktigt att bli uppmärksammad. Men det är så svårt att inte ha dåligt samvete över all uppmärksamhet hon inte får. Och det är så lätt att låta saker och sötsaker ersätta det hon egentligen behöver: Lite tid och närvaro. Av en matvägrande sons trötta föräldrar, av deltidsarbetande och bloggande splittrade föräldrar och av en 4-årings ständiga prat och pockade på uppmärksamhet irriterade föräldrar....