söndag 13 november 2011

Vaksamhet och väntan

Vaksamhet och väntan. Det är dagens tema. Vaksam på förändringar. Vänta in Benjamin.

De senaste månaderna visar att Benjamin inte kommer att nå fram till att äta tillräckligt enbart med hjälp av flaskan. Han behöver alltså äta annan mat också. För att hjälpa honom att äta annat behöver vi avvänja honom från flaskan. Tillbaka till ursprungliga strategin "kvalitet för kvantitet" alltså!

Föregående helg visade att Benjamin dessutom troligen kommer att vara tillfredsställd med så lite som 300 ml om dagen och alltså inte behöver förändra sitt beteende om han får dricka så pass mycket (lite) på flaskan. Nu är det således mindre än 300 ml/dygn som gäller. Han får bara det han behöver för att hålla sig vid gott mod och att somna gott.

Igår blev det 200 ml. Idag 250. I bilen på väg hem från dagens lek-picknick lät han mig ha mitt finger i sin mun tills han somnade. Så mycket "främmande materia" har han aldrig haft i munnen tidigare, förutom de lena, släta, smaklösa ytorna på nappen och nappflaskan. (Vi ska förresten försöka undvika att han leker med plast. Organiskt material, typ trä och tyg, som har någon slags smak är att föredra -  om utifall att han skulle prova att stoppa något i munnen.) Det är den enda beteendeförändringen vi kan uppvisa hittills...

Vaksamhet och väntan. Det är vårt tema nu. Det är också, som av en tillfällighet, temat för denna söndagen i Svenska kyrkan.

Den som för övrigt läste eller hörde dagens gammaltestamentliga text ur Amos bok i Bibeln kan dra en parallell mellan Benjamin och Herrens folk, som texten handlade om:

"Ja, den tid kommer, säger Herren Gud, då jag sänder hunger över landet — inte hunger efter bröd, inte törst efter vatten, utan efter att höra Herrens ord. Då skall de irra från hav till hav, driva omkring från norr till öster och söka efter Herrens ord, men de skall inte finna det."  Amos 8:9-12

Den hunger vi ger till Benjamin - det är en hunger efter att ta ett steg till ett mer utvecklat ätande. En hunger som inte ska bli tillfredställt av vällingflaskan utan av riktig mat, som ska göra att han inte bara blir tillfredsställd för stunden utan också utvecklas och går upp i vikt!

Som att Gud inte bara vill att vi ska bli tillfredställda av det materialla. Som att Gud inte vill att vi ska söka efter lycka, välmående, friskhet ger han oss en hunger efter sig själv som gör att vi kan utvecklas och öka i andlig mognad.

Men Benjamin förstår inte... Han irrar omkring "från hav till hav, från norr till söder", men förstår ännu inte att det han söker finns precis framför honom, i vaniljyoghurten, i nutellan, i bitarna av leverpastej osv osv... Han hittar inte för att han letar efter flaskan, men den ger vi ju honom inte.

Han söker lika förvirrat som vi söker efter andlig tillfredställelse.

Gud!
Hjälp Benjamin att äta mat!
Hjälp oss att söka dig!

3 kommentarer:

  1. Fint skrivet, Sofia! Hälsa Bosse!

    Kram, Karin Erlandsson

    SvaraRadera
  2. Herre, hjälp Benjamin att hitta rätt, målet finns inom räckhåll.
    Jag hoppas och tror att ni är på rätt väg.
    Rose

    SvaraRadera
  3. Jag har läst vad du skriver, Sofia... Ber för er, tänker på er!
    Förstår er kamp med den stelbenta sjukvården vi har. Jag har en liten sådan erfarenhet från Aleksejs spädbarnstid. Man får följa magkänslan och be Gud visa.
    Bra att du delar detta med andra, för er egen och andras skull.
    Kram,
    Eva

    SvaraRadera