Ändå inte helt plötsligt

När jag länkade till gårdagens inlägg på facebook skrev jag: "Plötsligt händer det! Idag hände det. Benjamin äter!" Med de orden skulle man felaktigt kunna tro att bara hände. Att Benjamin plötsligt en dag helt oväntat började äta.

Så är det inte! 

Man vinner inte plötsligt på triss-lotteriet helt förutsättningslöst. Man måste ha köpt en lott! Benjamin började inte plötsligt äta helt förutsättningslöst. Vi gjorde något. Vi lät bli att ge honom mat som han brukar få den.

Det hela är väldigt enkelt! Snudd på banalt. Benjamin började äta när han blev hungrig. Det tog 10 dagar.

Jag kan på rak arm räkna upp åtminstone 5 andra barn som börjat äta på detta sätt. Barn vars utgångspunkt var att de sondmatades fullt. Åt inte ett smack. Drack inte ett smack. Barn som nu äter, växer och mår bra. 

Visst är det lite konstigt? Att man till exempel på Folke Bernadotte regionhabilitering i Uppsala (som är (eller har varit) tongivande i Sverige på detta område) kategoriskt avvisar denna metod. Jag talade med dem själv för bara ett par veckor sedan. Då - när det verkade helt hopplöst att få Benjamin att smaka på mat. Det var jag som förde metoden på tal. Nämnde Notube i Graz. "Vi är mycket kritiska den denna metod, tar avstånd från den, arbetar inte på det sättet"  var ungefär det jag hörde. Där och då insåg jag att vi aldrig skulle kunna få ett förtroende för dem, att vi inte skulle kunna arbeta vidare tillsammans med dem. 

På sin hemsida skriver de bland annat: "Det är livsviktigt att barnet får i sig tillräckligt med energi och näring samtidigt som man jobbar med att öka barnets intresse för att äta. Vi tror inte att barn börjar äta mer för att man slutar ge sondmat (Att jämställa med nappflaska i vårt fall). Dom har ju fel!!!

Jag kan naturligtvis inte säga att det som har fungerat för Benjamin fungerar för alla. Men att kategoriskt ta avstånd från en metod som uppenbarligen fungerar på några och som dessutom bygger på vanligt hederligt sunt förnuft är vansinne! Tänk så mycket resurser och lidande du hade kunnat spara om de vågat prova. Men i Sverige råder "Nolltolerans mot malnutrition"...

Jag vet! Jag är mycket väl medveten om att det inte går lika lätt för andra som för Benjamin. Jag vet det eftersom metoden inte fungerade när vi provade i november 2011. Jag vet också att vi troligen har lång väg kvar innan han äter tillräckliga mängder. Troligen långt kvar innan han ökar i vikt igen.

Men han har börjat äta. Och det är det viktigaste just nu! Menyn har idag för övrigt utökats till både Digestivekex och Drömmar. (Kakorna alltså)

Och jag önskar verkligen att många många fler som sitter fast i sondträsket (eller det inte lika eländiga men ändå ganska trista nappflasketräsket) ska få uppleva glädjen av att se sitt barn svälja mat! Det är magiskt!