lördag 8 juni 2013

Gästbloggare på dag 3



Att bli ombedd att vara gästbloggare om min egen son, på min hustrus blogg - vilken oväntad ära! Orsaken är  naturligtvis att jag handgripligt har hjälpt sonen att ta något steg i utvecklingen idag. Dessutom upptäckt vilka medel som tycks hjälpa.

Ännu mer avklippt napp
Arga skrik och vilda protester...
Redan igår försökte vi med en avklippt napp på flaskan. Det var kalla handen. Samma sak idag när vi försökte.

Men så blev det dags för kvällsmat. Han fick syn på sin flaska och grep den snabbt. På satt nappen som vi lyckades få honom att dricka ur igår. -"Ja, men var det inte svårare än så, då är de det dags för nästa steg", tänkte jag, och ryckte snabbt flaskan ur handen på honom innan han druckit alltför mycket - han fick ju för allt i världen inte bli mätt. På med den ännu mer avklippta nappen, och reaktionen var som förut: "Icke!". Efter en stund gick han från bordet och visade att han ville se film. "Icke! Du har redan sett din halvtimme idag". Här nånstans insåg jag att det kanske ändå skulle gå att använda idén med en morot som motivation.


När jag gick i mellanstadiet fick jag gå en massa extra lektioner för att lära mig simma. Jag fick helt enkelt gå ifrån mina vanliga lektioner till simhallen. Hur länge jag höll på vet jag inte, men till slut tröttnade läraren. "Nu får du simmärket gratis PLUS fem kronor - de här var sent 70-tal - om du simmar 50 meter". Genast släppte jag taget om stegen och simmade 50 meter!

går det riktigt bra!
Men med löfte om film...
Fungerade detta på mig så borde det fungera på Benjamin. Måtte han bara förstå logiken. "Ok, du får se film om du äter maten". Jag kunde inte se om han förstod, så jag sa: "Mat först", och ett finger i luften, "film sen" med ett andra finger i luften. På hans ilska kunde jag utläsa att han förstod mig. "Skall jag hjälpa dig?" undrade jag, och fick med honom till matbordet igen. Upp med honom i knät, fram med flaskan. "Är du hungrig, Benjamin?" Han grep tag i den och förde den hastigt till munnen. Där vill jag minnas att han tvekade något och att jag hjälpte till att luta flaskan. Sen började han dricka, och slutade inte förrän flaskan var slut. "Bra Benjamin, bra" upprepade jag många gånger under tiden. Vilken tillfredsställelse - för mig i alla fall.

Benjamin ser på film!
Därefter skulle varje bråkdel av en sekund vara förödande för tilliten - snabbt fram med datorn, och Benjamin valde själv en film i lådan. Var det en slump, eller var det ett medvetet val av honom att det blev filmen där Emil kryper från snickerboa in till korvförrådet och äter sig proppmätt på korv och andra godsaker?

Alla försök under de här dagarna att tvinga i honom mat, att trycka upp flaskan i munnen på honom och liknande har varit helt verkningslösa - och tur är väl det. Man måste ha honom med på ett eller annat sätt. Hans ilska är dessutom en bra, och kanske nödvändig, kraft som vi behöver använda på ett klokt sätt. Hungern är otvetydligt en motivation för att våga sig på förändring, och idag lärde vi oss också något som egentligen är alldeles självklart - att det är bra med en positiv morot. Bäst av allt var att han förstod det hela. Film tycks vara något av det bästa han vet, så nu återstår att se hur vi klokast använder den som morot framöver.





2 kommentarer: