Semester!

Äntligen! Semester!

Borde ju vara början av mitt första blogginlägget på semestern. Men jag vet inte jag.... Ordet semester förknippas gärna med hängmatta, läsa bok, lugn och ro, sovmorgon, kvällsdopp och sådana saker.

Men... semester med 3 små barn blir liksom ingen semester på det sättet. Det blir semester på ett annat sätt, det håller jag med om. Fast det är just semester på det första sättet som jag verkligen skulle behöva. Hängmatta, läsa bok, lugn och ro, sovmorgon, kvällsdopp...

Med 3 små barn är det väldigt skönt att ha ett jobb att gå till. För det är faktiskt jobbigare att vara hemma än att vara på jobbet.

Jag har varit helt slut den senaste tiden.  En kollega frågade om jag var gravid men det kan jag inte skylla på...

En möjlig förklaring är att luften gått ur. Att när Benjamin väl började äta så gav jag efter för all den uppdämda tröttheten som låg i att han inte åt. Fast i ärlighetens namn så vet jag inte hur mycket sanning det ligger i det. Det är kanske bara en konstruktion.

En annan möjlig förklaring är att det är svårt att jobba deltid. Att slitas mellan olika fokus och aldrig riktigt känna att man räcker till varken på jobbet eller hemma. Fast i ärlighetens namn så vet jag inte hur mycket sanning det ligger i det heller. Man blir ju ändå aldrig riktigt klar, varken på jobbet eller hemma.

Jag kanske lider av järnbrist. Ska lämna blod snart, då får jag reda på det. Fast i ärlighetens namn så vet jag inte hur mycket sanning det ligger i det. Jag har aldrig haft järnbrist tidigare.

Nej, det är nog bara så att det är väldigt mycket barn just nu. Jag klagar egentligen inte. Jag bara säger som det är. Det är skitjobbigt med barn! Emellanåt så jobbigt att jag ibland tänker att det är därför många barn är långa dagar på förskolan - för att det är lättare för föräldrarna. För att möta min egen trötthet och otillräcklighet som förälder är definitivt den största utmaningen jag haft i mitt liv.

Men som sagt, jag klagar inte. Det ska bli härligt ändå. Med semester. Att skrota tillsammans med barnen och familjen. Och någon sovmorgon ska vi väl se till att jag får också...

Och Benjamin sätter ju guldkant på alla dagar genom sitt allt mer frimodiga knaprande på sina torra, spröda kakor och kex.